galanto

Bot mot Trumpfeber

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Känner ni ibland att ni inte orkar med president Trump trots att ni egentligen inte umgås? Ja, det är klart att det är så. Vi lider alla av återkommande attacker av trumpfeber. Ibland kommer de innan jag ens hunnit få på mig trumporna på morgonen. De yttrar sig ungefär som hos kommissarie Dreyfus när han tänker på kollegan Clouseau. Men var lugn – jag vet hur man lindrar smärtan!

Jag har nu tagit fram en musikalisk snuttefilt åt er, som lägger sig som bomull kring hjärtat när Trump varit i TV-rutan. Ni behöver inte tycka om musiken, men prova den när ni känner att ni behöver något lugnande och som inte är sprit eller droger. Here goes!

Ruby Murray går ut först, med When Irish eyes are smiling. Jag vet nästan ingenting om henne, men hon platsar i det här sammanhanget.

Perry Como följer upp. Han var mycket populär på ´50- och ´60-talet och var känd för sin lugna och avslappade stil. Han var i själva verket så avslappad att han ibland kallades Perry Coma. Prova Catch a falling star, och Just out of reach.

De danska Nina och Frederik hade en gång i världen en hit med Listen to the ocean. Bra trumpfaktor även där.

Jag avrundar med den verkliga rökaren, nämligen Anita Bryant sjungandes In my little corner of the world.

Det är bara att gå in på Spotify och känna efter. Det anses bevisat att de här låtarna även kurerar svårartad kärltrump. Märk också att jag absolut inte gör mig rolig över låtarna. De är riktigt bra.

 

Medlidande hälsningar, Galanto

 

 

 

Fotboll i TV

Fånga dagen snabbt!

Viktigt i sommar: Nunquam equitare naviculam deligatum in longinquo

Ja, eller på svenska: "Man ska aldrig åka långa sträckor med förtöjd båt".  

Mycket varma hälsningar, Galanto.

 

Torka? Det här?

 

När Socialvården hjälpte Moster med trösklarna!

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Min moster som är ganska gammal ramlade på väg in till sitt kök i mörkaste januari. Hon bröt då båtbenet i höger arm och det behöver vi inte gå närmare in på. Inte heller att hon – kanske som en följd – fick en mindre blodpropp i höger ben.

 

Däremot kan vi redovisa hur noggrant svenska samhället tar hand om sina medborgare om de ramlar och slår sig. Knappt hade Moster hunnit hem från gipsningen på sjukhuset förrän en biståndshandläggare från kommunen hörde av sig. Några dagar senare kom handläggaren (Karin) hem till Moster. Hon var mycket hjälpsam. Moster skulle få all möjlig hjälp eftersom hon inte kunde gå och inte klä sig och allt var ju plötsligt svårt för henne. Biståndshandläggare Karin såg till att Moster skulle få hjälp med nästan allting. Men vänta nu! Ni tror att jag tänker skriva om att Moster sen inte fick den hjälp hon lovats? Icke!

 

Eftersom hon plötsligt hade svårt att gå fick (nja, lovades) hon en rollator (plus i kanten igen för kommunen). Rollatorer växer emellertid inte på trän, förstår ni, så det var väntetid på dem. Fullt förståeligt. Det var bara det att det skulle bli svårt intill omöjligt att gå med rollator över trösklarna i lägenheten. Biståndshandläggaren Karin hade omedelbart sett att Moster behövde tröskelfri lägenhet. Detta var alltså solklart.

Till den änden kopplades ändå Bostadsanpassningen in. En enkel utredning där (åtta dagar) resulterade i att en arbetsterapeut (Erna) från Hemvården kom efter tio dagar.  Ingen ifrågasatte Karins åsikt att trösklarna skulle avlägsnas. Karin och Erna lämnade ärendet vidare till var sin tjänsteman och redan efter mindre än två veckor följde inspektion av Mosters lägenhet. Fortfarande var alla ense om att trösklarna skulle bort. De två tjänstemännen tillstyrkte tröskelelimineringen.

 

Innan borttagandet behövdes en ny inspektion av en tjänsteman (Cecilia) som också kom från Bostadsanpassningen. Cecilia kom efter tre veckor för det hade varit påsk och då var varje svensk tjänsteman antingen på Kanarieöarna eller i fjällen. Men Cecilia kom och hon fotograferade trösklarna.

En dryg vecka till rann undan varefter ytterligare en tjänsteman måste yttra sig. Nu gällde det huruvida bidrag för tröskelborttagandet skulle utgå. Tjänstemannen var en man från Bostadsanpassningen, han också. (Och nu anlände förresten rollatorn!) Trösklarna fick vara kvar så länge. Moster kunde fortfarande bara röra sig i lägenheten när Hemtjänsten var där, två gånger om dagen. Beslutades efter sexton dagar att Moster skulle få ett mindre bidrag. 

 

Ytterligare två veckor senare – när tussilagorna blommade - ringde en tjänsteman från någonstans och sade att en snickare skulle komma och ta bort trösklarna samt skruva fast ett par platta ersättningar för dessa.

När en vecka till hade lagts bakom oss kom snickaren. Det tog honom ungefär en timme att bryta loss de gamla trösklarna och sätta dit de nya. Nu började det bli dags för grand finale! Som slutkläm kom nämligen en kontrollant (när gullvivorna stod i blom) och synade arbetet med Mosters trösklar.

 

Hela proceduren med att ta bort dessa tog nästan fyra månader och minst nio människor (förutom alla som bara tagit del av ärendet under sammanträden) hade sysselsatts med det som varit uppenbart redan från början - att en snickare borde ta bort Mosters trösklar.

 

Förslag på rationalisering, någon?

 

Majhälsningar, Galanto

 

Eller lägg på ett kol ...

Vattensportsäsongen är här!

Hisnande stup

Världens vackraste sångröst?

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Vår stad hälsade våren välkommen som vanligt igår. Vi hade majbrasor och musik, glasstånd och kanottävling utför åns forsande vattenmassor. Det var kärlek i luften och kanske inte enbart lycklig sådan. Våren ger och tar.

Kvällens klimax var som vanligt Elmer Swanbo som gjorde sitt troligen enda framträdande det här året. Elmers öde är lika gåtfullt som tragiskt. Han har troligen den vackraste sångrösten i världen. Elmer är vår stolthet.

Och? frågar ni.

Jo, det märkliga med Elmer är att hans röst bara är vacker när han sjunger i D eller E. I alla andra tonarter låter han uppriktigt sagt som en kråka.

Så synd, men kan han inte hålla sig till D eller E, då?

Nja, det är nu vi kommer in på det tragiska. När han börjar sjunga med sin gudasända röst så dröjer det bara högt räknat femton sekunder innan han börjar blöda näsblod. Och sen är det över.

Hela stan kommer för att lyssna på Elmer och alla hoppas att han ska klara sig längre den här gången. Men nej. Det blev samma sak i år. Elmers fylliga, varma tenor steg mot vårhimlen och alla höll andan. Men … den här gången höll det i fjorton sekunder. Därefter fick hans sekonder som vanligt hålla fram en näsduk och vicka hans huvud bakåt samt hjälpa honom bort från scenen. Vi medborgare i staden håller alltid tummarna och ber för honom, men det verkar hopplöst. Staden och invånarna har försökt med allt och frågat världens främsta experter, men ingenting har hjälpt.

Ändå är vi tacksamma för de där fjorton sekunderna om året.

 

Lyriska hälsningar, Galanto

 

 

Känd VD under isen!

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

En fantastisk vårdag för någon vecka sen satt jag på en bänk vid ett friluftsområde i närheten av vår stad. Jag hade just varit ute på fjärden och åkt skridsko och tog nu igen mig. Då kom en mycket känd industriman till samma strand. Jag vill inte precis påstå att jag känner honom, men vi har haft lite med varandra att göra. Lite. Nej, han såg inte ut som att han kände igen mig, men jag tänkte att det inte skadar att bättra på kontakten en aning. Han är dessutom medlem i en mycket exklusiv herrklubb som jag tror skulle passa för mig.

Så jag reste mig och sade ”Gratulerar!”, varvid VD:n (inga namn nämnda) såg ganska förvånad ut.

-       Hur? sade han bara.

-       Gratulerar till att du kommer att få en härlig skridskotur! fortsatte jag. Om du åker ut mot solen och i sundet där borta så kommer du att få en oförglömlig dag!

VD:n nickade och gav sig iväg och jag tänkte att det där gjorde jag bra. Det kändes att han gillade mig. Jag vände ansiktet mot solen och lät strålarna förgylla min hy. Några få minuter senare hörde jag ett klafsande ljud och upprörda röster. Det var motljus så det tog en stund innan jag uppfattade situationen. Men det var min vän VD:n som var tillbaka efter att ha åkt på det ställe jag rekommenderat. Han hade gått igenom isen och efter något kämpande kommit upp ur vaken och tagit sig tillbaka till land. Han var givetvis genomblöt och travade raka vägen förbi mig och bort mot sin bil. Han tackade inte för tipset och nämnde inte med ett ord något om att jag kunde bli medlem i det exklusiva herrsällskapet.

 

Kyliga hälsningar, Galanto

 

Sucken från Svenska Akademien

Hotmail

 - Jag tänkte att du kunde få till ett tydligare drag av ironi i meddelandet!

 

Duvning för fysiken, fredag e.m.

Idag fredag, avslutar vi som vanligt arbetsveckan på det statliga verket med att ha halvannan timmes "förvaltningsfys". Med "vi" menas ett gäng medelålders herrar som inte har barn att passa. Barnbarn möjligen, men inte på fredagar. Jo, så det här med förvaltningsfys innebär att vi ses nere i träningslokalen och kör lite fys, alltså. Närmare bestämt handlar det om bastu och bira men ingen träning.

Tempererade hälsningar, Galanto

Vårfisket