galanto

Nunquam expellam naviculam deligatam dum distantiae. Och Jane Corbin. QV. (12/37)

31 januari. Elfte dygnet på Queen Victoria. Det känns som om vi kommer in i någon slags vardagstillvaro. Hulda gick iväg till smycketillverkningen kl. 10  och kom tillbaka kl. 12. Under tiden hann jag iväg till tvättstugan med en proppfull tvättpåse. Man kan låta personalen sköta tvätten, men det kostar pengar och de allra flesta köper hellre ett dyrare vin än låter pengarna gå till tvättservice. Tvättstuga heter "launderette" här på QV. Det är lättare sagt än gjort att hitta saker och ting i de gångar på båten där det inte finns fönster eller andra orienteringspunkter. Vår förträfflige hyttstewart Juanito beskrev därför hur jag skulle gå till launderetten. Jag drog iväg. Några minuter senare var jag tillbaka hos Juanito. Jag skulle gå från vårt däck 1 till däck 4 och på vägen blev alla korridorer spegelvända och bakochfram och det där kan vi gå igenom någon annan gång. Juanito följde nu med mig till "fyran" den är gången. Så jag slängde tvätten i två lediga maskiner och återvände därefter hem utan målsmans (Juanitos) sällskap. 

Medan maskinerna dunkade och gick satte jag mig i teatern och lyssnade på ingen mindre än Jane Corbin. Om namnet är dunkelt bekant för er kan jag säga att hon var journalisten som redan för "11 september" jagade och letade efter Usama bin Laden ända till han hittades och dödades i Pakistan. Hon berättade om det och om hur Al Qaida utvecklades till ännu farligare terrorgrupper, som IS. Ja, där stod hon och berättade om det. 

Jag återvände till launderetten för att hämta min tvätt, men den fanns inte där! Vah?! Borta? Borta! Mina gamla jeans och skjortor och Huldas underkläder etc. Vem i hela friden går och stjäl sånt? Jag upprördes naturligtvis även om plaggen inte skulle inbringa många kronor på second hand-marknaden om jag ville sälja dem. Men jag hade ju inte obegränsat med kläder med mig. Usch! Alla andra i launderetten blev också upprörda och hjälpte till att leta. De undrade hur stölden skulle anmälas och tjuven hittas. Stor cirkus. Någonstans där och då dök ett minnesfragment upp i huvudet på mig och klarnade. Jo, det var ju så att när jag skulle tvätta på däck 4 var ingen maskin ledig, så jag gick upp till däck 5 och tvättade. Javisst, ja. Jag backade därför ut ur launderetten på fyran och tassade upp till femman, stoppade snabbt ned den rena tvätten och skuttade nedför trapporna till ettan. 

I trappan mellan däck 2 och 3 mötte jag QV:s kapten, Andrew. Vi har mötts några gånger tidigare och utvecklat en liten hälsningsjargong. Jag sade därför som vanligt "Nunquam expellam naviculam deligatum dum distantiae" och kapten svarade "Nunquam". Väldigt sjömansaktigt. Det där är ungefär den enda latinska fras jag kan. Om någon undrar vad den betyder så är det "åk aldrig långa sträckor med förtöjd båt". Kapten svarar då "aldrig!" på latin. 

Kvällens entertainer var underhållaren och multiinstrumentalisten Mark Donoghue. Underbar kille. Trevlig, rolig och fenomenal musiker. 

Visst är Stilla Havet vackert i solnedgången?

 

Er nystrukne vän, Galanto

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas