galanto

Queen Victoria i Cabo San Lucas, Mexiko!

    .  

 2 februari. Vår båt smyger in i Cabo San Lucas, Mexico, strax före gryningen. Vi passagerare smyger någon timme senare in i matsalarna för att äta tidig och stadig frukost. Man vet ju aldrig när man får käk härnäst. QV åker inte in till kaj, utan ligger kvar ute på redden. Ett modernt fartyg som QV plumsar förstås inte ned ett gammalt ankare i vattnet när det ska ligga på redden. Nej, det är själva propulsionssystemet (det som tidigare skulle kallats propellrar) som är igång och håller oss stilla. Vi har fyra ”tenders” som skjutsar oss in till hamnen. En tender är som en täckt, förvuxen livbåt och de tar 100 personer styck. De tillhör alltså vår båt.
Jaha, nu är vi i Mexico. I Cabo (kap) San Lucas. Som ett enormt finger sticker halvön Baja California ut från mexikanska fastlandet och längst ut på fingret hittar vi staden vi just kliver iland i. Det här semesterparadiset skapades så sent som på 70-talet. Jag kommer spontant att tänka på södra Spanien. Cabo kunde vara Puerto Banus i Andalusien, fast kanske ännu lite flashigare. Åtminstone lustjaktshamnen, och under förutsättning att inte Puerto B har byggt ut sen jag var där senast. I hamnkvarteren (i Cabo) är det förstås kompakt saluförande av krimskrams och båtturer.
Den grupp vi bokat in oss på hade en väldigt stor motordriven katamaran väntande. Vi var kanske 100 personer, dvs lagom för en tender. Katamaranen tog oss ut till öppna havet där vi på nära håll kunde se sjölejonen sola och busa i vattnet. Vi såg också en eller ett par valar som sköt upp till ytan, voltade och försvann. Hotellen utmed stränderna såg så inbjudande ut att vi faktiskt kunde tänka oss att tillbringa en solsemester där (det ni!).
Del 2 i vårt besök i Cabo var en bussrundtur i omgivningarna och dessa var sevärda. Vår guide berättade med stor iver om varför Cabo är det bästa stället i hela världen att bo på. Vi fick var sin drink i ett hotell som hade en betagande sluttning mot havet, som bestod av små terrasser. Dessa kan inte riktigt kan beskrivas, så varför försöka?
Tillbaka till båten. Vi hann precis till Afternoon Tea.
Hulda har drabbats av något som kan liknas vid förkylning. Hon får ibland såna där. De kommer snabbt som blixten och kan försvinna samma dag eller någon dag senare.
Sedvanlig afton följde för de flesta, men Hulda och jag åt middag i Lido. H kunde ju inte lämpligen sitta och snörvla bland andra passagerare. Däremot drog vi oss inte för att gå på kvällens show kl. 22.30. Entertainern och multiinstrumentalisten Mark Donoghue uppträdde. Han var helt enkelt fantastisk.
26 grader i luften idag, och givetvis soligt.

Er compadre, Galanto

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas