galanto

Queen Victoria vid Nya Zeeland. Alla champagners och avskeds moder

 .  

 

21 februari.Dagen började med gen.rep kl. 12 inför vår körs konsert i Queens Room. Detta gick av allt att döma fint. Cordelia var nöjd och Pat sade att det bästa med konserten är att sen behöver han aldrig mer spela Bohemian Rhapsody. 

Kl. 13 bjöd Rod på whisky i puben till alla i gänget eftersom han ska lämna båten i Tauranga (på Nya Zeeland) i morgon förmiddag. Det blev bara Kathy, BJ, Hulda och jag för Schweitzers var någon annanstans och Val … Ingen aning. Först visste jag inte om jag ”borde” ta ett glas så här inför den stora konserten, men någon slav på triumfvagnen viskade i mitt öra att galaföreställningen antagligen inte stod och föll med mig. Så jag tog två och Hulda en och en halv. Ganska stora. Och det var nog ingen fara, för jag kände direkt att nu var konserten räddad. Och så är det ju så att man kan inte skjuta en whisky åt sidan, som man har fått av en gammal polare! Herregud, vi har ju ändå känt varandra i nio dagar! Är det verkligen så länge? Jisses vad tiden går.  

Det här blev en stor fest för Kathy och BJ ska ju också kliva av båten, nämligen när vi kommer till Auckland, i övermorgon.

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Kl.14 samlades kören. Vi sjöng som förhäxade och konserten blev en lysande framgång, fast jag tyckte det lät falskt ett tag, dvs tills min granne sade att jag sjöng rätt bra, men fel

låt (jag hade vänt två blad). Cordelia, den underbara ledaren, strålade och var så lycklig efteråt. Jublet visste inga gränser och applåderna ville aldrig ta slut. Men gjorde det ungefär 15.30. Huldas fotograferande blev sådär. Ja, ni ser ju kortet från konserten. BJ hjälpte henne sen att plåta igen och det kortet blev inte precis bättre utan … ja, haha, ni skulle ha sett! Så ni får alltså nöja er med Huldas. Kort. Schweitzers hade suttit längst fram och de hade hållit platsen sen kl. 13. Underbara människor. De bjöd alla som hör till vårt bord till puben så fort applåderna klingat ut och då blev det champagne till alla. Peter menar att Schweitz gör den näst bästa champagnen i världen. Brasilien gör den bästa. Ingen skumpa från dessa välkända champagneländer fanns ombord så vi fick nöja oss med fransk.

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Vi satt där i baren allihop, förstår ni, och smuttade på champagne och pratade gamla minnen från förra veckan, och tiden bara rann iväg. Jag tror att vi satt där i åtminstone tre timmar. Det gick åt några flaskor.

När vi ändå lämnade baren träffade vi Pat som ville bjuda Hulda och mig på öl i puben. Jag tyckte det lät väldigt välfunnet, men vi hade ju sällskap med de andra. Ingen fara! Det här gäller alla! sade den enastående pianisten. Så vi slank in på puben för att s.m.s. släcka törsten.  

Kl. 20 var vi i våra hytter för att rissla om till middagen. 

Kl. 21 klev vi med osäkra steg in i Britanniasalen för att få lite substantiellt i magarna.

Alla var där utom BJ och Rod och Val. Fråga uppstod: Var är BJ? Kathy hade ju träffat henne fem minuter tidigare! Schweitzers försäkrade att de inte hade en aning. Stor förvirring härskade till larm kom om en högljudd dam på Britannias övre matsal. Damen undrade vart alla hennes kamrater tagit vägen. Damen leddes ned till vårt bord.

Därefter anlände Rod med Val vid armen. Rod var fullkomligt oberörd av allting. Val var osminkad till oigenkännlighet.

 

Inför middagen bjöd Hulda och jag alla på torr, vit sherry (Tio Pepe). Det var inte så överdådigt som de andras bjudanden, men det passade bra just då.

 

Efter sherryn åt vi alla Lobster Bisque med aged cognac till förrätt. Till varmrätt blev det Braised Beef Tortellone. Kathy förklarade med för henne ovanligt bestämd röst att nu skulle vi alla få dricka ett snabbt genomgående californiskt rödvin och det kom på karaff så jag kommer inte ihåg namnet. Men det var magnifikt. Och hur mycket som helst. Val å sin sida beställde fyra flaskor champagne men ingen ville eller kunde dricka. Tårar började därvid rulla nedför hennes kinder, så vi var några stycken som kavlade upp ärmarna och satte igång med skumpan. Oh, God!

BJ undrade varför servitörerna i matsalen ovanför hade rektangulära pupiller – och så tuppade hon av.

Ingen föreslog att någon särskild skulle sjunga något särskilt till middagen så jag föreslog mig själv och jag valde kräset ut Till Havs ur den svenska sångskatten. Jag vet inte om någon lade märke till att jag sjöng. Bäst som sker. Kathy och BJ satt lutade mot varandra och det lät som om de snarkade. Schweitzers var plötsligt borta. 

Rod somnade. Hulda fick hjälp av någon att komma till hytten. 

Val och jag satt kvar. Hon undrade om jag kunde eskortera henne till sviten. Jag erbjöd mig. Hon berättade på promenaden att hon aldrig hade rökt eller druckit eller varit på teater. ”Jamen snälla Val … ” sade jag, och utelämnade resten.

När vi kom in i Val´s svit lade jag märke till en inramad bild av en kyrka. Det såg så personligt ut, så jag frågade försiktigt.

-       Ja, ibland gifter jag mig där, svarade hon.

Det viktiga med den här kvällen är att alla fick visa sin glädje över att ha lärt känna dessa underbara människor och detta genom att generöst bjuda dem på de mest utsökta drycker. I ett ord – en underbar afton!

 

Detta skrivet av vår hyttstewart Juanito med min hand på pennan,

Galanto

 

  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas