galanto

Nya Zeeland (2). En dag i Auckland.

 

23 februari. Lördag. Vår kära Queen Victoria ligger nu i Aucklands hamn. Auckland är Nya Zeelands största stad, men det säger inte så mycket. 1,6 miljoner invånare, anser broschyrer och internet. Det är drygt 30 % av Nya Zeelands folkmängd. Hulda och jag är på tårna och vill ut och göra stan.

Det är tyvärr gråväder idag också. Kl. 10 står vi på kajen och undrar vad vi ska göra först. Vi funderade på att åka med någon av de fantastiskt stora och vackra havskryssarna som skjutsar turister. Vi överger den tanken för vi prioriterar att se på stan. Vi avstår också från det utan tvivel fina Akvariet eftersom vi redan bestämt att besöka Sydneys dito. Men Parnell! En underbar gammal stadsdel, inbäddad i parker och som rekommenderats av självaste Val! Ja, Valerie, förstås. Med karta i handen stegar vi iväg mot Parnell.

Det konstiga är att det är svårt att hitta detta promenadmål. Husen och gatorna som vi sett på bild hittar vi inte fast vi har karta. Jodå, vi är vana att läsa karta. Ibland kliar vi oss i huvudena och frågar folk och de tror att Parnell ligger ditåt eller möjligen ditåt. Vi går åt de håll som de flesta anvisar. Till slut ser vi de där pittoreska husen och felet kanske är att det är ett mycket litet område som är sådär pittoreskt. Nåja. Vi är fullt nöjda i alla fall. Parnell är jättegulligt. Vi drar oss tillbaka mot centrum.

Under den här promenaden har vi skrivit vykort till barnbarnen och vill nu lägga dem i en brevlåda. Vi går och går och ser ingen sådan. Nu börjar vi fråga folk om de vet var det finns brevlåda. Nej, ingen vet.

-       Men ni måste väl någon gång lägga post i brevlådor?

-       No, vi skickar post via datorn.

-       Jovisst, det gör vi också för det mesta. Men ibland måste man väl ändå använda brevlådor? Som nu med vykorten – det säljs ju vykort överallt här i stan. Turister måste väl kunna skicka iväg sina vykort?

-       Ja, det kan man kanske tycka.

Längre kommer vi inte. Vi går där med våra vykort i handen. Nu har det faktiskt gått två eller tre timmar och vi börjar bli hungriga. Någon bra restaurang någonstans? Well, mest är det pubar och snabbmatskedjor, faktiskt. Vi ser en H&M-butik, men de har inte mat. Vi går på huvudgatan Queen Street. Vi går in i en galleria för att se om det finns något matställe där. En restaurangskylt pekar mot en rulltrappa och vi åker upp en våning. Där är ett synnerligen trevligt matställe. Det heter Neo. Vi går in och vidare ut, ut till en balkong som ligger mot Queen Street. Där sätter vi oss. Vi får en meny av en trevlig ung dam och vi börjar höra oss för med henne vad hon rekommenderar. Hulda och jag pratar emellanåt svenska med varandra och då tycker servitrisen att vi kan prata svenska hela tiden, för hon heter Marianne och är uppvuxen i Blekinge. Hon är gift med kocken och de äger stället.

Marianne föreslår en fiskrätt och en flaska sauvignon blanc. Om jag uppfattade vad fisken heter så har jag i alla fall glömt det, men den var alldeles underbar. Hulda och jag är aningen trötta på sauvignon blanc och Marianne förstår oss men tycker nog att vi borde prova den där ändå.

 

Det är så trevligt att uppriktigt kunna rekommendera en landsmans restaurang i ett annat land, utan att göra det bara för att vara snäll. När ni råkar passera Auckland och känner er hungriga så ta rulltrappan upp till Neo! Om ni går Queen Street två kvarter från hamnen räknat så har ni Neo på vänster hand, en trappa upp. Ingång från gallerian, som sagt. Som dessert fick vi en cheesecake med blåbär och kaffe till det.

 

Marianne talar dessutom om för oss var vi kan hitta en brevlåda! Jodå, gå mot hamnen igen och in i den där lilla gränden där borta, så finns det en 7-Eleven-butik och där kan man faktiskt bli av med de nu ganska tummade vykorten.

Så blev det.

Vi går ombord på QV för att luta våra trötta huvuden ett par timmar. På kvällen går vi Queen Street upp igen och vandrar i de formidabla parkerna. Foton som här bifogas kan inte på något sätt göra de spöklika träden rättvisa, men ni får väl ha lite fantasi då, hörni!

Vi promenerar fram till kl 19 varefter QV kastar loss och glider ut på havet igen.

 

South Pacific-hälsningar, Galanto!

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas