galanto

Queen Victoria framme i Nya Zeeland! (1)

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

22 februari. Gomorron! Ja, herreminje vilken dag och kväll det var igår. Phew! Och nu har Queen Victoria kommit till Nya Zeeland, förstår ni. Jajamen, min lilla Hulda och jag är också i Nya Zeeland! Är det klokt, det? Vi är i Tauranga, på Nordön. Nej, vi vet i förväg väldigt lite om NZ. Ungefär så mycket som ni därhemma i Sverige. Och nu ska vi strax iväg på utflykt, det första vi gör. Det är faktiskt spännande.

Kl. 7 klämmer vi i oss frukost på QV. 8.30 var vi i Queens Room, får varsin plastlapp och dirigeras därefter ut till en buss. Hej och hå. Bussen ger sig iväg och den infödde guiden visar de fina kvarteren vid havet i Tauranga och det är avslappnat elegant. Vi pratar nu om kvarter där det nästan uteslutande finns tjusiga villor. Ganska tät bebyggelse, men snygg, och det ser väldigt välmående ut. Ja, det är tydligen bland de dyraste kvarteren i hela NZ. Kanske lite trångt mellan husen, på sina ställen, men absolut trevligt. Stränderna är inte stora vräkiga beacher utan mer av det småskaliga pittoreska, närmast familjära slaget. Som att stadens invånare knallar ut till stranden om dagarna och kvällarna och badar lite. Stränderna vindlar sig vackert utefter kusten. Ja, om man hade tillräckligt med pengar, och släkt och vänner om hörnet, skulle man faktiskt kunna bo här. Ganska lätt…

Tauranga är den sjätte största staden i Nya Zeeland och enligt guiden den som växer snabbast. Ingen brådska för vår skull. Gudskelov behöver vi inte gå ut och promenera, men en aning avundsjuka är vi. Som på Samoa och Tonga, men av helt andra orsaker.  Bussens säten är mjuka och bekväma så vi mår trots allt rätt bra. Jag är inte en sån som kan somna på en buss, men vi är båda ganska trötta (se gårdagens referat). Å andra sidan är det klart att vi girigt vill proppa i oss alla synintryck vi kan. Vi är ju i Nya Zeeland! Hur många chanser här i livet har vi att se det här igen? Bussen gungar iväg från Tauranga. Plötsligt är det plantager överallt och jag talar om för Hulda att det är vinodlingar. ”NyaZeeländarna är fina på viner, sörru. Jag skulle tro att de odlar sauvignon blanc här”, förkunnar jag för henne, som alltså inte är lika bra på viner som jag. En halv minut senare berättar guiden att det är kiwiodlingar, alltihop. Visst, de odlar kiwi överallt här. Varför? När det finns vindruvor? 

Vi kommer nu till ett eventplace som hette Agrodome. Det är en ombyggd fårfarm som specialiserat sig på att visa och berätta hur fårfarmande går till. Några hundar med husse visar hur de samarbetar för att driva får. Som vi har undrat! Underhållningen äger rum både inne och ute och det är både informativt och humoristiskt upplagt och en solig dag utan seghet i knoppen hade det nog varit ännu roligare. Vi köper några souvenirer till barnbarnen.

Nästa stopp är Rotorua, ungefär 6 svenska mil från Tauranga. Rotorua är centralorten för turismen i Nya Zeeland. Nej, den påminner inte alls om Nice eller Milano. Staden är inte stor och den ligger vackert vid en sjö med samma namn som staden. Rotorua är också maoriernas huvudstad och man ser det maoriska arvet överallt. Varenda gata och vartenda torg – maoriska namn. Respektfullt och bra. Förutom det språkliga för det visuella i Rotorua tanken i någon mån till någon mindre stad i Schweiz, tycker jag. Eller vad?

Vimlar det av turister i Rotorua? Nja, kanske inte precis vimlar, men å andra sidan: Varifrån skulle alla dessa turisthorder i så fall komma? Europeer, amerikaner och asiater har ju en bit att åka för att komma dit. Som vi. Men visst finns det turister! Jodå!

Vid lunchtid åker vi linbana till en restaurang högt uppe på ett berg. Där får vi en överdådig buffé vilket var mycket välkommet. Till buffén får vi ett oväntat fint glas vin. Oväntat? Jo, jag menar, turistgrupper brukar väl inte vänta sig så mycket av det de får vid lunchstoppen? Framför allt inte jag som inte kan skilja på kiwi och vindruvor? Men det här är verkligen utsökt. När jag får höra att vinet är gratis tar jag naturligtvis om.

Liksom samer i Sverige och indianer i norra USA uppträder maorier till lunchen. Sång, dans och gitarrplink. De är faktiskt riktigt duktiga sångare i alla fall. Bra stämsång. Kanske inte som vår båtkör precis, men för att vara proffs är de rätt bra.

Efter stadsrundtur i regn är det besök i maorisk handarbetsby i regn och därefter besöker vi södra halvklotets största gejsrar i regn.

Hem till båten. Avskedsmiddag med Kathy och BJ och vi låtsas alla fyra att vi ska ses nån gång. Vi struntar i showen i kväll.

 

Med antipodiska hälsningar, Galanto  

  . 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas