galanto

Slutet på resan med Queen Victoria

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

     

Vi är nu i det näst sista steget av det sista stadiet i avslutningsskedet av vår kryssnings avskedsprocess. Queen Victoria brummar envist på – från Nya Zeeland till Sydney, Australien. In i det sista trummar havet på mot fartygets bog. Vågorna är 5 – 6 meter höga. Inte mycket att bråka om, men nog känns det.

Efter ytterligare någon dag kommer folk från immigrationsmyndigheten ombord (långt ute på havet) och vi får visa alla papper vi har. Detta för att vi raskt ska kunna gå iland i Sydney. Två albatrosser följer båten hela dagen. En läkare höll föreläsning i teatern om sömnlöshet och det var väldigt effektivt på sitt sätt, för halva publiken somnade och höll på att missa dagens afternoon tea.

Nästa dag är lugnare och vi sällskapar en del med paret Schweitzer. De vill helst öva på att prata engelska, men det går trögt, så Hulda och jag pratar mest tyska med dem.

Och så! Den 27 februari vaknar vi och finner att vi är i Sydney! Vi ligger ute på redden, strax bortom Operan. Fantastiskt! Efter frukost tog vi tender in till kajen. Det skulle vara 21 grader, så jag klädde mig för svalt väder. Temperaturen steg raskt till närmare 30 grader, så jag fick bära omkring på överflödiga kläder. Hulda och jag promenerade till den gamla stadsdelen The Rocks, där vi ska bo några dygn från i morgon. Ett oerhört trevligt och charmigt område. Vi tittade på hotellet vi ska bo på. Ser bra ut. Vi flanerade ned till Operan och runt i Botaniska trädgården och i stadens centrum. Vi njöt enormt av att vara här. Vi lunchade på en fantastiskt bra italiensk restaurang som heter Appetito.

Emellertid måste vi ta tender tillbaka ut till QV, för vi måste packa väskorna. Sista middagen ombord. Våra servitörer Daryl, Jeffrey och Lloyd gav oss en vacker dokumentation över alla måltider vi intagit sedan 21 januari. Mycket trevligt och de killarna har ju blivit som gamla vänner med oss. En lokal ungdomskör kom ombord och sjöng för oss i teatern på kvällen.

Avstigningsdag. 28 februari. När vi vaknade hade Queen Victoria kört in till kajen bredvid Operan. Där ska den nu ligga några dagar. Vi disembarkerade kl. 9.30 och tog taxi till vårt hotell. Chauffören, som knappt pratade engelska, hade ingen aning om var gatan och hotellet låg, men det gjorde vi och visade vägen. Det var bara tio minuters gångväg dit, men väskorna var tunga så taxi behövdes. Vi fick inte checka in förrän 14.30 så vi var ute på stan till dess. 26 grader. Hotellets bar är synnerligen populär och trots att det bara är torsdag var Happy Hour i högsta grad igång redan kl. 14. Vi fick vårt rum, med härlig utsikt mot den berömda bron och över the Rocks. Vi slappade på rummet och tog en öl i baren. En arbetartrubadur vid namn Down Underson underhöll och framförde bland annat låten ”I am waiting at my mule”. På något sätt kände vi oss som hemma. Framåt kvällen gick vi runt i våra kvarter och köpte en sub i en mataffär. Vi ville gärna ha en flaska vin att dela på också, men det hade de inte. Nehej, finns det någon butik i närheten som säljer vin? Nej, det gör det inte. Nehej, men var kan man köpa vin då? Det fanns bara en affär överhuvudtaget som sålde vin och det var en 7-Eleven-liknande affär nere i hamnen. Förvånade gick vi dit. Köpte en flaska enkelt vin och frågade innehavaren om bristen på vinförsäljning. Han bekräftade att det var nog bara hans lilla shop som krängde vin i Sydneys centrala delar. Hulda och jag kan fortfarande inte tro det, men förklara gärna mysteriet för oss, snälla läsare. Vi åt den enkla måltiden på vår hotellbalkong.

2 mars. Lördag. Vi såg allt som kunde ses i Sydney. Bland annat åkte vi till Darling Bay, där man ska vara när det är helg. Vi besökte Zoo och Aquarium och de var sevärda. Mellan dessa två drack vi varsin öl på kajen och det blev där någon konstig samling av kanske 100 blonderade och upp-puffade unga tjejer. Alla såg likadana ut. Jag gissade att det skulle bli uttagning till någon TV-serie eller film. Frågade en man som satt strax bredvid och han sade att de där tjejerna brukar samlas där på lördagarna. Nu blev jag förbryllad igen. Jag menar: Hulda och jag vet väl hur ungdomar ser ut i Sverige och alla möjliga andra länder, men det här var väldigt annorlunda. Okej.

Vi drog oss långsamt hemåt för dagen hade runnit förbi. På Kent Street gick vi in på en rätt stor kinesrestaurnag. Där satt två par förutom vi. Vi satte oss - och tio minuter senare var det proppfullt med kineser där. Glada, högljudda. Fullt ös. Men vi fick bra service och åt god mat och hade kul med kineserna.

Vårt hotell är häftigare än vi tidigare märkt. Förutom baren i bottenplanet finns det en top floor med nattklubb och fantastisk utsikt över Sydneys vattennära områden. Det är full rulle men konstigt nog hör vi ingenting i vårt rum från de lokalerna på senkvällarna och nätterna. Sydney är en underbart trevlig stad.

3 mars. Dags att även lämna Australien. Härnäst följde några dagar i Singapore, men jag avslutar vår berättelse här. Meningen var ju att diskutera huruvida det är värt pengarna att åka på en kryssning av det slag som vi gjorde, eller inte. Jodå, vi vet att det kostar en slant. I yngre dagar hade inte vi heller kunnat göra det här. Var och en gör som den vill, men Hulda och jag tycker att det var ofattbart trevligt med den här resan. 

 

På återseende! 

Er vän, Galanto

 

  .

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas