galanto

29 januari. Galanto granskar kryssning.. Queen Victoria idag i Costa Rica. (10/37)

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

     29 januari. Costa Ricas befolkning utgjordes av indianstammar när Columbus klev iland där år 1502. Indianerna levde till stor del av högt utvecklat krukmakeri, guldsmide, vävarbeten och stenhuggning. Många européer försökte bosätta sig i landet när det väl var upptäckt men klimat, miljö och tropiska sjukdomar gjorde det inte lätt för nybyggarna. Det var först på 1800-talet, när kaffet blev modernt i andra länder, som ekonomin kom upp på god nivå. På 1900-talet kom bananerna, och senare turismen, att överta kaffets roll som inkomstkälla.

     Om vi lämnar ekonomin åt sidan så konstaterar vi att Costa Rica är ett paradis för alla naturälskare! Landet har en yta som motsvarar ungefär halva Skottland men har ändå fler fågelarter, ungefär 850 stycken, än hela Nordamerika. Antalet fjärilsarter är fler än det finns i hela Afrika! För att inte tala om alla insekts-, reptils- och däggdjursarter.

     Costa Rica har genom åren lyckats leva ett fredligt och bekymmerslöst liv. Till skillnad från sina grannar som har lagt stor del av sina pengar på krig och vapen, har Costa Rica satsat på utveckling av sjukvård och utbildning.

     Vi har nu kommit till Puntarenas, Costa Rica. De flesta passagerarna här på vår gamla kolpråm Queen Victoria ska på utflykt någonstans, men inte vi. Alla vet nämligen att det inte finns ett dugg att se i Puntarenas. Till och med i QV:s disk för utflykter menar man att det är så. Kanske vill de sälja utflykter? Hur som helst förstår inte Hulda och jag resonemanget om att det inte finns något att se. P är ju en centralamerikansk stad och för oss är det alltid viktigast och intressantast att se hur folk bor, lever, jobbar, sköter barnen osv. Vardagsliv i annat land, helt enkelt.

     Kl. 8 drack vi kaffe och juice och åt en liten brödbit i Lido. Vi har nämligen varit alldeles för generösa mot våra kroppar på den här resan, när det gäller födointag. Det står ju läcker mat framme överallt. Så nu är det stopp! Nästan stopp.

     Efter den där lätta frukosten gick vi av båten och gick den långa piren in till land. Fortsatte genom souvenirstånden och in i Puntarenas. Alltså, P kommer aldrig att vinna någon skönhetstävling. Den ser väldigt bananrepublikaktig ut. Husen är byggda av betong, brädor och korrugerad plåt och gärna allt på en gång och i all hast. De kan anklagas för att se för jäkliga ut, men det mesta av livet levs troligen utomhus. P var tidigare Costa Ricas främsta hamn, men Puerto Caldera har för länge sen övertagit den rollen och P har väl helt enkelt sett bättre dagar.

     Det är 30 grader idag också och folk njuter i skuggan. Ganska många är också på den fantastiska stranden och leker med barnen. Även pappor. Mobiltelefoner syns ibland men verkar mest användas när man behöver kontakta någon. Föräldrarna på stranden och folk på stan går inte och pratar i mobilen.

     Hulda och jag tog en rejäl promenad i stan och tyckte om atmosfären. De som sålde krimskrams var inte påflugna utan överlät till oss att avgöra om vi skulle köpa något.

Vi tog en öl hos en trevlig barkille. Tre USD per glas, vilket inte kan anses som överpris. Baren var full av QV-passagerare som fick ett efterlängtat tillfälle att maila och sms:a till anhöriga i sina hemländer. Mobilerna gick varma vid borden omkring oss. Tänk att det krävs en strandbar med halmtak och tre öl/person för att kunna nå ungdomarna, syskon och moster där hemma i Svedala!

     När kontakterna var avslutade gick vi till stranden och badade i det ljumma vattnet. Alldeles underbart. Båten lade ut när aftonen nalkades och när de obligatoriska försenade passagerarna efterlysts och anlänt. Två personer idag.

     Ja, nu blir det tre dygn ”at sea”. Det tycker vi är alla tiders. Vi trivs otroligt bra ombord och vi blir aldrig uttråkade av att bara vara på båten. Vi var i gymet en stund varefter vi slöade i hytten. Därefter var vi i Commodore och lyssnade på den strålande ”jazz”-pianisten Carl Wishneuvsky. Middag sen med bara Per-Arne och Elna.

     Showen i kväll var en engelsk stand up. Där gällde följande: 1/3 av hans framträdande var för svårt verbalt för oss. Vi hängde inte med. 1/3 bestod av skämt som var så knutna till England att vi inte begrep poängerna. Och 1/3 förstod vi helt och hållet men var inte rolig.

     Den skarpsynte ser kanske att den vita skylten på bilden nedan anger att advokatfirma finns i huset?

 

Hälsningar från Costa vad det Costa vill, Galanto

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas