galanto

Queen Victoria anlöper Aruba (4/37)

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

     24 januari. Idag vaknade jag kl. 6, så det är ju omväxling. Tittade ut i mörkret. Ljus från Oranjestad, huvudstad i Aruba, syntes på halvdistans. En liten lotsbåt visade oss vägen in i hamnen. Kl. 7 var det ljust och 26 grader utomhus. 7.30 åt vi frukost och gick sen upp till soldäcket och fotade Oranjestad från ovan.

     Aruba ligger närmare bestämt i södra Karibien, knappt tre svenska mil från Venezuela. Fram till 2010 tillhörde ön Nederländska Antillerna men är  nu en separat enhet inom Nederländerna. Klimatet är mycket torrt, närmast att i det avseendet jämföras med t. ex. Arizona. Temperaturen brukar ligga på 28 grader C.

     Vi såg oss omkring i staden under dagen och de första som hälsade oss välkomna var ett gäng stora ödlor. Kan de heta varanödlor? Vi kollade ölens standard och det var enkelt, för det fanns nästan bara Heineken. Vi badade vid Wilhelmina Park och vi fann efter en lång promenad i stan att atmosfären är vänlig och avspänd. Wi-fi-kaféerna var förstås välbesökta av Cunardpassagerare som behövde maila och sms:a.

     Jo, vi hade jättetrevligt i Oranjestad, men jag ska faktiskt berätta om vår avfärd i stället. Alla var ombord kl 17 utom två personer som fick efterlysas. De anlände till slut och  QV började ytterst långsamt och sidledes maka sig ut från kajen. Hulda och jag stod vid relingen och betraktade den måttligt pittoreska men trivsamma staden där vi hade gått under dagen. QV lade i framåtväxel. Nu hade det faktiskt blivit lite svalare i luften och Hulda sade att hon skulle gå ned till hytten och hämta en tröja. Jag stod kvar och när vi gled utmed stranden var det en massa människor som följde oss och vinkade och det var jättefestligt. Men varför kommer inte Hulda? Det här borde hon ju se! Till slut hade vi lämnat alltihop och jag kunde inte förstå vart hon tagit vägen. Så jag gick ned till hytten och till alla möjliga platser inklusive soldäcket. Nehej, ingen Hulda.

     Nu började Galanto bli uppriktigt orolig. Och så hade det gått närmare en timme sen vi senast hade sett varandra! Vad kan hända en söt men inte helt ung flicka ombord på en sån här båt? Jag behöver inte dra ut på det här, men när jag för tredje eller fjärde gången närmade mig vår hytt träffade jag vår hyttstewart Juanito. Jag slog ut med händerna och sade att jag inte hittar min fru.

-       Jo, hon är i hytten! svarade han.

     Vi hade visserligen varit ombord i tre dagar, men ändå är båten så stor att man kan gå fel eller åtminstone gå om varandra en bra stund.

     När jag läser det här ser det kanske inte så dramatiskt ut, men akta er vad skraj jag hann bli den där timmen!

     Det är shower i teatern varenda kväll här på båten. Vi äter i sena sittningen och är därför i teatern på den föreställning som börjar kl. 22.30. Ikväll uppträdde tre mörkhyade tjejer (Divas3) från Las Vegas.. De sjöng 60-talslåtar och som de sjöng! Jeses Amalia!

     För övrigt har vi två åttamannaband (oktetter) på båten. Royal Court Theatre Band i teatern och Queens Room Orchestra i Queens Room. Vi musikdiggare har det underbart ombord på den här båten!

     Vi ska snart åka genom Panamakanalen, vilket påminner mig om att jag ska berätta om Richard (se 21 januari). Vid kaptenens mottagning häromdagen blev Hulda och jag stående med glas i handen och pratade ganska länge med Richard och Yovanina. Det kom då fram att han var chefsingenjör vid den stora utbyggnaden av Panamakanalen och det var han som sålde in och marknadsförde hela projektet! Han hade åkt runt och pratat med statschefer, oljebolagschefer, FN-chefer, bankchefer och allt möjligt folk. Nu är han ombord för att berätta om allting när vi åker genom kanalen. Vår bekantskapskrets har uppgraderats en bra bit, förstår ni : )

 

Er egen, Galanto

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas