galanto

Kategori: Båtliv

Viktigt i sommar: Nunquam equitare naviculam deligatum in longinquo

Ja, eller på svenska: "Man ska aldrig åka långa sträckor med förtöjd båt".  

Mycket varma hälsningar, Galanto.

 

Vårfisket

Åh! Att ha en båt!

Det här handlar självfallet inte om mig utan om en kompis. Vi kan kalla honom Henrik. Han har en båt ute på landet och den har gått lite knackigt de senaste åren. Henrik har då tillkallat en tekniskt begåvad polare som gärna hjälper till, men det har inte gått så bra. I år ville inte Henriks fru att han satt nere i båten och skruvade tillsammans med polaren. Båten är en 5, 5 meter lång smäcker träbåt som har en 60 hästars Mercurysnurra, tvåtaktare.

Motorn hade inte fungerat när han sjösatte båten tre veckor tidigare och nu stod han där och betraktade flytetyget igen. Startnyckel i handen och pessimism i huvudet. Han pumpade fram bensin till motorn och chokade ett par gånger samt vred på startnyckeln. Startmotorn drog runt men motorn tände inte. Henrik provade igen, med samma resultat. Han provade igen. Och igen. Och … jo, till slut kom en bättre gnista och tveksamt hostade motorn till. På nästa försök gick den faktiskt igång! Hurra! Den verkade inte precis varva upp på toppvarv, men Henrik gjorde loss och lade i växel. Båten gled ut på Mälarens vatten. Den drog riktigt fint och Henrik gratulerade sig själv till den oväntade framgången, men efter femton sekunder sjönk varvtalet och båten hankade sig fram på halvfart. Henrik körde runt på fjärden några varv, men det blev inte bättre. Motorn verkade inte gå på alla cylindrarna.

Skepparen åkte tillbaka till bryggan och förtöjde. Kunde det vara så enkelt som att det var tändstiften som började bli gamla? Han gick till sin lilla verkstadsbod för att hämta nya stift, men hittade inga. Han var övertygad om att han hade reservstift men hur det än var så hittade han inga. Jaha, det var väl lika bra att åka in till Berglund & Brorsson i Södertälje och köpa nya då, och så kunde han passa på att köpa vin på samma gång. Han hade inte en droppe ute i stugan. Henrik skruvade loss ett av stiften som satt i motorn, så att motorfirman skulle kunna veta vilken sort det skulle vara.

De Championsstift som satt i motorn fanns inte i affären men det blev liknande fast NGK. Henrik styrde ut till landet igen och skruvade i de nya stiften. Det hjälpte naturligtvis inte.

Emellanåt gick han upp till frun och suckade en stund och åt en bit mat. Det var måltider fyllda av frustration och det gick åt mer vin än det borde ha gjort. På kvällarna såg paret usla deckare på TV och en och annan film som de efter en kvart upptäckte att de sett förr.

Grannen Hasse kom en dag förbi och hörde att Henrik satt och försökte få igång båten. Hasse sade att det kunde vara bränslefiltret. Bränslefiltret? Ja, den där burken du har någonstans. Henrik åt en snabb och försenad lunch och åkte därefter in till en båtfirma i Jakobsberg och köpte nytt bränslefilter och det hjälpte inte. Men när motorn skruvades ihop hittade Hasse och Henrik en svart kabel som hängde lös vid en cylinder. Den hade visst något med jordningen att göra. Hasse gissade att det var den som spökade. Sånt kan göra att motorn inte går på alla burkarna, sade han och motorfirman bekräftade teorin per telefon.

Henrik hittade en mutter som passade och det hjälpte inte. Han rekommenderades att göra rent förgasarna och för det krävdes att man i stort sett plockade isär hela motorn. Alla muttrar och skruvar satt så att man inte kunde nå dem med vanliga verktyg så Henrik gick till Hasse som hade större sortering. Hasse hade ett par tänger som Henrik med knapp nöd lyckades få upp muttrarna med. Egentligen hade han behövt tre händer, men han skruvade ihop motorn igen och fick därvid en liten plastmojäng över, som han undrade vad han skulle göra med. Båten gick givetvis lika dåligt som före operationen. Satan.

Nytt besök hos båtfirman i Jakobsberg. Där påstod de att plastmojängen var ett venturirör. Det var nödvändigt att ha det och det skulle sitta i förgasaren. Henrik fick tipset att titta i den andra förgasaren för då kunde han se hur venturiröret skulle sitta. Han åkte hem och skruvade isär hela motorn igen och fick ut förgasaren men där fanns inte heller något venturirör. Det fanns bara en sak att göra – att åka till Jakobsberg och köpa ett venturirör till. När han kom hem visade det sig att det var otroligt svårt att montera dem. Det gick inte att få dem i läge utan väldigt långa och smala tänger, så dagen därpå åkte han till Biltema i Barkarby och köpte några som kunde vara användbara. Trots tängerna var det nästan omöjligt att få fast de små djävlarna.

Medan Henrik under rått svärande höll på med monteringen ramlade bussningen till startmotorn i sjön. Då måste han dyka efter den i det kalla och grumliga vattnet. När han hittat bussningen skruvade han ihop motorn och då läckte förgasarna för han fick inte fast packningarna som de skulle.

På lördagskvällen var det fest på den gemensamma bryggan för alla som var med i vägsamfälligheten. Ja, det var trivsamt och frun var på bra humör igen. Det hade varit lite surt för Henrik lovade ju föregående sommar att han inte förstöra någon mer semester genom att meka med båten.

Den motorkunnige Hasse kom tillbaka och hjälpte Henrik på söndagen. Det gick inte bra då heller. Båten gick som en anka. Henrik upplyste Hasse om att han inte ville sitta och greja mer med båten, så han gick därifrån. Hasses ära kunde emellertid inte ta att han inte fick motorn att gå, så han fortsatte att sitta vid bryggan och skruva i Henriks båtmotor. Henrik tittade på honom från fönstret och kände att han inte rådde över den idiotiska situationen. Han kunde ju inte åka in till stan eller bjuda hem folk eller göra något annat roligt så länge Hasse satt där nere vid bryggan och skruvade i båtmotorn.

Det fanns bara en sak att göra. Henrik tog ett par öl ur kylen och gick ned och höll Hasse sällskap. Ibland tände motorn och de kunde åka en runda på femhundra meter varpå motorn stannade igen. Sen skruvade de vidare. De skruvade och skruvade och ibland åkte de till Jakobsberg och köpte nya delar men de fick aldrig båten att gå ordentligt. Trots att Henrik tänkt göra något roligare blev det ändå på det viset att hela sommaren försvann i det tröstlösa mekandet.

Båten gick inte och så var semestern slut.

Vågade hälsningar, Galanto            

 

Upp