galanto

Kategori: Eldfara

Att fyrverka kostymer

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Har jag verkligen inte berättat om nyårsaftonen när brorsan min och hans fru invigde sin villa i Norrköping? Jag och min tjej, sedermera fru, var bjudna liksom ett tiotal andra ganska unga personer. Det här var faktiskt ganska många år sen.

     Storebrorsan och frun hade utbildat sig och hade jobb och tjänade rätt bra med pengar. Jag pluggade fortfarande och tjänade knappt något alls, så jag hade fått en mörk kostym av våra föräldrar. Den invigdes den här kvällen. Jag tänkte inte på det då, men i efterhand förstår jag inte varför de inte köpte en begagnad. Alla killarna hade mer eller mindre välsittande kostymer. Vi förde oss ämabelt och belevat, tror jag (jag minns inte så noga), och det blev bara en mindre brottningsmatch mellan mig och en annan (kille) av gästerna.  

     På den tiden begärde vi inte så mycket mer av maten än att den inte skulle vara vidbränd och jag är övertygad om att den klarade kraven. Det gällde bara för värdparet att laga till någon lättlagad rätt som var modern på den tiden. Det var absolut lyckat, tror jag. Någon höll tal och alla andra lade sig i.

     Efter tolvslaget skulle det bli fyrverkeri. Nu börjar jag minnas igen. Villan låg i Lindö, en bit utanför själva Norrköping. Fyrverkeripjäserna riggades och riktades så att de skulle fara ut över Bråviken och på så sätt inte förarga någon utomstående. Vi ungdomar samlades på uteplatsen som var Lindös svar på Cape Canaveral. Alla grabbarna visste mycket väl hur man bäst hanterade fyrverkeripjäser, men de hade skiftande syn på hur det skulle gå till. Otålighet uppstod bland tjejerna som undrade vad farao vi höll på med och hur man kunde få lite mer att dricka på det här stället.

     Kvällens självutnämnde Werner von Braun åtog sig att lägga sista handen på första fyrverkeripjäsen, det vill säga rätta till den så att den skulle flyga åt rätt håll. Det misslyckades. Raketen for i midjehöjd runt, runt på uteplatsen som en galning och alla började skrika och rusa mot ingången till villan. Där blev det panisk trängsel och jag stod längst ut. Jag var helt säker på att jag skulle få raketen på mig och det fick jag.

     POFF!! sade det när den s.a.s. fick utlösning på min rygg. Alla skrek och trodde att jag hade omkommit, men det hade gått bra. Utom för kostymen. Vi kan säga så här: Det var nästan bara ärmarna kvar av kavajen. Brallorna klarade sig undan, endast med ett stort hål i baken. Skjortan var brunsvedd och illa tilltygad, men jag fick faktiskt inga brännskador alls. Några extra glas bubbel bara, så var jag fit for fight igen.

     Fast nu uppstod problemet ”hur skulle jag berätta det här för föräldrarna, att den nya sviden brann upp första kvällen den användes”? Det var faktiskt inte första gången mindre lyckade saker hade hänt, så jag ville helst slippa berätta. Ja, ni hör ju att jag redan då var en lugn och skötsam person.

-       Äsch, det är lugnt! sade brorsan. Jag tar det här på min drulleförsäkring och så köper du en ny svid innan parentelet får veta något.

     Fint. Jag åkte hemåt och vi sade inget om kostymen. Brorsan skrev ihop en historia till försäkringsbolaget. Den gick ut på att visst hade det varit någon enstaka vinflaska synlig under kvällen, men ingen hade ju varit full och det var bara erfarna raketmänniskor närvarande och det måste ha varit något fel på själva raketen. Etc.

     Några veckor senare kom svar från försäkringsbolaget. De skrev att de noga hade läst redogörelsen och funnit att allt under kvällen tycktes ha gått städat och ansvarsfullt till. Någon drullighet tycktes inte ha förekommit och därför kunde tyvärr ingen ersättning utbetalas.

     Det här kunde jag ha skrivit om i samband med senaste nyårsaftonen, men jag har varit tvungen att försöka hitta en ny kostym. Jag fick en ny, fin före jul av min gamla mamma för att ha när jag snart fyller jämnt. Mycket rart av henne. Och jag måste hitta en snabbt, innan det kryper fram att den råkade brinna upp på nyårsaftonen.

 

Brandfarliga hälsningar, Galanto

Och så en bild som inte har med texten ovan att göra:

Upp