galanto

Kategori: Fåglar

Mera djur vid stranden!

Några djur har klagat på att de inte kom med i min redogörelse för djurlivet vid Mälaren igår. En and har påpekat att andhanar (and-hanar) klär om sig till honor på sommaren. Det går ändå att skilja könen åt, för hanarna har då gul näbb och honorna brun näbb. 

Vi hade gäss här i början av sommaren. Pappa, mamma och två eller tre gässlingar. De har inte varit härpå länge, så jag glömde alltså att nämna dem. Gåsfamiljen var ändå också mycket underhållande, för de små gässlingarna pinnade på från sjön upp till vårt hus gång på gång, till föräldrarnas förskräckelse. Dessa fick komma rusande för att mota ner de små till vattnet, men det struntade ungarna i. De kom tillbaka. Familjen påminde om något ...

I vilket fall som helst har vi förstås även insektshotell här. Två stycken. Ett stort och ett lite mindre. Det stora kallar vi förstås Grand Hotell. Det lilla får heta Lite Grand.  

Er ende vän, Galanto

Vårfågelskådare

Stående fågel med split vision

En av den här vårens gråkulna morgnar satt jag med en kaffekopp i handen och betraktade den lilla fågel som varje dag brukar sitta på en av syrenträdets kvistar. Fågeln är svart på huvudet och gul på magen och jag är ganska övertygad om att det är en rödhake. Hane eller hona har jag ingen aning om. Jag är inte bra på fåglar.

Jag tänkte att ”där sitter han igen” och alltså hade jag utnämnt honom till hane utan att fundera så mycket på det. Men det jag kom att tänka på var att vi brukar säga att fåglarna ”sitter” på en gren eller ett staket. Jag tittade noga och jag kunde verkligen inte säga att fågeln satt i vanlig mening. Om vi människor sitter så sitter vi på baken och har benen rakt fram eller rakt fram till knäna och därefter i mer eller mindre rät vinkel nedåt.

Om den här fågeln hade suttit på sin stjärt hade den kanske gått av. Fågelstjärtar ser inte ut som våra. Benen var inte utsträckta framåt. Inget tvivel råder om att rödhaken stod. Kanske lätt knäböjd, men absolut stod den. Varför säger vi då inte att de små fåglarna står? Tranor (t.ex.) står också, och där säger vi att de gör det. Är den här skillnaden i uttryckssätt en hjälp från ornitologer för att hjälpa oss andra att skilja rödhakar från tranor? Mycket omtänksamt i så fall, men jag tror att risken för förväxling hade varit ganska liten. 

Rödhaken och jag – som blivit ganska bekanta under vintern – tittade på varandra. Han vred på huvudet och såg på mig med sitt högra öga. Jag såg på honom med båda mina ögon. Vi människor har ögonen bredvid varandra och tillsammans ger de ett stereoskopiskt seende som gör att vi kan bedöma avstånd, andra fördelar att förtiga. Har inte fåglarna stereoskopiskt seende? Envist tittade det lilla yrfäet på mig med bara ett öga i taget. Ibland bytte han öga. Jag kunde aldrig, aldrig se båda samtidigt och visste alltså inte om han hade det bortvända ögat öppet eller stängt.

Om det ögat var öppet (och jag har aldrig hört att fåglar alltid har ettdera ögat stängt) måste väl det innebära att det också såg något? Två helt skilda synintryck samtidigt in i hjärnan, alltså? Till yttermera visso en förbannat liten hjärna. Blir det inte kaos i det där lilla huvudet hela tiden?

Det sägs att man kan lära sig mycket av att iaktta naturen. Jag har inte lärt mig något utan bara fått en massa frågor på halsen. Jag funderar på att be Martin Emptiness på TV:s naturprogram tala om hur det ligger till. Annars finns det en undulat i en grannlägenhet och den kan faktiskt prata skapligt. Den om någon borde kunna ge klart besked.  

Fjäderprydda hälsningar, Galanto

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Upp