galanto

Kategori: Fest

Övernaturlig konst på nyårsmorgonen!

     Min gamle vän Göken bjöd min fru och mig på nyårsfest häromdagen. Den 31 december, för att vara exakt. Det var ganska många människor där och det var mycket uppsluppet från början till slut. Brakfest, faktiskt. Vi åt och drack och drack och åt och sjöng och tjoade timme ut och timme in. Efter många timmar och långt efter tolvslaget började gästerna troppa av hemåt. Göken själv hade somnat i en soffa och någon snäll flicka hade lagt ett täcke över honom och stoppat om honom ordentligt.

Nu hör det till saken att Göken är ovanligt intresserad av konst – och då främst ganska modern sådan. Han är väldigt påläst i området och har en imponerande samling som pryder väggarna.

     Innan vi också gick hem kom en annan kompis – Mörten – och jag på att vi skulle vända uppochned på ett av de nonfigurativa mästerverken. Det kunde vara kul att se om Göken skulle märka något. Sen gick vi hem till våra respektive hem och med rätt fruar vid våra sidor. Och glömde hela saken.

Ett par dagar senare träffade jag Mörten på stan. Han berättade att han på nyårsdagen fått ett telefonsamtal från en mycket skärrad Göken. Göken hade i närmast skrikande tonfall berättat att den som målat den tavlan vi vänt på – hade avlidit på nyårsnatten!

     Och det var inte nog med det. Göken skrek i örat på Mörten att samma natt hade tavlan vänt sig uppochned!

Är det inte alldeles obegripligt? Mörten och jag har inte vågat säga hur det hela hängde ihop.

 

                                                                      - NEJ tack!

 

Abstrakta hälsningar, Galanto

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

         

Bilfärd från Stadshotellet för länge sen

Ja, för länge sedan skulle godsägare Gramberg på Hedsta (eller om han hette Hedberg på Gramsta?) bege sig hemåt efter en lyckad societetsmiddag på Stadshotellet i den stad där jag växte upp. Det enklaste sättet att komma hem var förstås att köra bil och det gjorde Gramberg. Bilen gick ganska krokigt, vare sig det var raksträckor eller slingerväg. Gramberg är till någon del ursäktad för på den där tiden fanns det visserligen nykterhetsregler för bilister, men de var inte så stränga som nu.

När Gramberg hunnit några kilometer ut på stora landsvägen hejdades han av en polisbil. Konstaplarna gjorde honnör och undrade om godsägaren möjligen hade druckit en del starkt under kvällen.

- Nja, det var bara två snapsar och det var för flera timmar sen, svarade Gramberg.

Poliserna såg skeptiska ut och undrade om det där verkligen varit allt.

- Ja, det vill säga, sen var det fyra stycken till. Men de bjöd källarmästarn på, så de kan ju inte räknas!

Här kunde förhöret varit slut, men en av poliserna frågade om källarmästaren bjudit på fyror eller sexor.

- Jag ska säga som det är, sade Gramberg. Det blev sexor rakt igenom, för fyrorna var slut!

Påfyllda hälsningar, Galanto

 

Vinlotteriernas oöverträffade

 

- Farbror kanske vill ha ett glas till? frågade jag belevat, ty farbror Gunnar, 86 år, hade hällt i sig det första glaset snabbare än jag tänkt mig.

- För all del, svarade farbror Gunnar. Det smakade inte illa det där inte. Vad är det vi dricker?

Jag vred etiketten åt mitt håll och läste den.

- Det är en Chianti, svarade jag. Troligen rätt bra. Jag vann det på ett vinlotteri på jobbet i fredags.

- Jaså? sade farbror Gunnar intresserat. Har ni vinlotterier nu för tiden också?

Jag höjde aningen förbryllad ett ögonbryn.

- Ja-a … , sade jag osäkert. Nu för tiden? – är inte vinlotterier en ganska modern uppfinning?

Farbror Gunnar skrattade till så att han fick vin i näsan och en hostattack. Jag hade bott i sommarstugan bredvid hans i fyra, fem år och alltid trott att han vore givande att lära känna. Dittills hade det aldrig blivit något tillfälle att prova den idén.

- Gosse, kom inte och snacka med mig om vinlotterier! kontrade han. Jag visste allt om vinlotterier redan på fyrtiotalet.

- Allt?

- Ja, jag tror nästan man kan säga det, sade han ödmjukt.

 - Tja, sade jag uppkäftigt. Nu är det ju så, att sedan datorerna har kommit så tror jag faktiskt att vi har större möjligheter än förr att utveckla våra vinlotterier. Nu kan vi kontinuerligt föra statistik över vinlotteriet så vi kan se vilka som har vunnit de flesta gångerna, totalt och under innevarande år och så vidare. Och vilka som har tagit de flesta första-, andra- och tredjeplatserna.

- Du menar att statistiken uppfanns när datorerna kom och började ställa till elände här i samhället?

Han började gå på offensiven, gubben, det var tydligt det.

- Mja, svarade jag, det är väl ändå så att …

- Min unge vän! Den typ av statistik du dillar om var det första vi införde. Därefter började vi se vilka som hade vunnit flest vita respektive röda viner. När det blev för simpelt för oss delade vi in vinsterna i länder. Vem ledde en given vecka ligan för italienska unga rödviner? Och vi bröt ner statistiken även till olika druvsorter! Vad säger du om det?

Jag började röra på tårna inuti skorna och undrade om farbror Gunnar satt och drev med mig.

- Hade ni verkligen tid att sitta och ägna så mycket tid åt så där invecklade noteringar? sade jag svagt.

- Nej, svarade farbror Gunnar prompt. Men det kostade inte så mycket att anställa folk på den tiden, så efter något år hade vi två personer som på heltid arbetade med vinlotteriet.

- Herregud!

- Ja, det var bara början, kära du! Sen ville vi veta vilken mat pristagarna hade ätit till vinstvinerna. Vilken var den vanligaste rätten till det eller det franska slottsvinet och vad föredrog man att krubba när man drack rhenvin? För att inte tala om den viktiga frågan om var maten inhandlats!

 Jag började ångra att jag överhuvudtaget nämnt vinlotteriet. Farbror Gunnar ångade emellertid brutalt vidare.

-Och priserna, för sjutton gubbar! Vilka prisklasser var de vanligaste första-, andra respektive tredjepriserna? Vi måste ha ännu mera folk till att sköta lotteriet, det var ju helt klart. Hela lotteriet utvecklades oavbrutet. Det började leva sitt eget liv och omfattade allt flera områden. Allt rann in i vårt från början så harmlösa vinlotteri. Jag minns så väl när årsantalet regndagar i Blekinge började noteras, fortsatte farbror Gunnar drömmande.

Jag kände att jag måste komma ur den här diskussionen så snart som möjligt.

-Snälla farbror, sade jag därför. Hur slutade ert vinlotteri? Vad blev det av det till slut?

Farbror Gunnar sträckte med en menande gest fram sitt tomma glas mot flaskan igen.

-Idag kallas det för Statistiska Centralbyrån, svarade han.

 Vinösa hälsningar, Galanto

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

 

Upp