galanto

Kategori: Hus och hem

Angelägen information

  Papperslösa hälsningar, Galanto

Sotis

Som bekant kan praktiska handgripliga arbetsuppgifter indelas i två kategorier: Såna som är för små för att bry sig om och såna som är för stora för att ge sig på. Åtminstone gäller det för oss karlar. Men det finns faktiskt en tredje kategori, nämligen såna som man enligt olika lagar och förordningar är tvungen att utföra.

Dessa förekommer bland annat när någon makthavare (staten, kommunen e.d.) tvingar oss att utföra något på vår fastighet; i mitt fall sommarstugan som är ett en-och en halvplanshus.

För tre år sen sade sotaren åt mig att vi måste ha fast apterad stege på taket så att sotning och brandinspektion skulle kunna utföras. Undre stege (för att komma upp till stegen på taket) skulle också finnas och därtill försedd med glidskydd i både sid– och längdled. Till sommaren därpå skulle detta vara effektuerat.

När sotaren kom för två år sen låtsades jag att jag hade glömt alltihop och bad om ursäkt. Ursäkten dög inte så jag fick förhöjd inspektionsavgift, men jag hade ju ingen aning om hur jag skulle få upp och fast en stege. Vi har plåttak och skruvar man i det börjar det rinna in vatten genom taket.

När sotaren kom för ett år sen sade jag att jag hade brutit benet på senvintern och att jag just hade blivit någorlunda bra. Efter betalning av ännu en förhöjd avgift fick jag ett par avlagda stegar av min kompis Janne. Till dem hörde några murkna trä-skenor med järnspännen så att man skulle kunna lägga stegarna på dem och på så sätt skulle de sitta hjälpligt fast utan att skada taket. Sen skulle det bara återstå att få fast stegen så att den inte hasade ned från taket.  

Under hela den senaste vintern intalade jag mig att det där nog skulle gå rätt bra men jag var orolig för sotarens livhank. Jag förstod å andra sidan aldrig hur jag skulle få upp övre stegen så att jag kunde göra fast dess överända medelst rep runt skorstenen. Jag blev därför lycklig i juni när jag i tidningen såg att den berömde lassokastaren Lank Hardacre var i Stockholm. Jag kontaktade honom men han var tyvärr upptagen av mindre nyttiga estradnummer. Dessutom var båda stegarna alldeles för korta så det hade inte gått ändå.

Nu började det bli bråttom för ny inspektion stod för dörren. Jag hörde att det fanns skjutbara dubbelstegar med så kallade nockbågar. Med sådana stegar kunde man helt enkelt knuffa upp dem så att nockbågen (en vinklad del av stegen) skulle gripa om takåsen och hålla kvar stegen i läge. Jag kontaktade Byggvaruhuset för att beställa ett sådant ekipage trots att de troligen var dyrare än själva skorstenen.  

Nu ska jag utelämna det faktum att de där skjutbara stegarna med nockbåge hade utgått ur sortimentet. Och att det bara var tre dagar kvar till inspektion. Däremot kan jag nämna att inspektionen skulle vara en måndag och det var den första måndagen på en månad där sotarens expedition var öppen. Något anstånd hade alltså inte gått att få.

Byggvaruhuset, som nu inte fick någon stegbeställning, tipsade om att jag kunde höra med Plåthuset om hur jag skulle göra. Jag hade varit bekant med att det finns trappsteg att skruva fast på taket, men alla byggvaruhus och privatpersoner hade sagt att man i så fall måste skruva i takläkten och då skulle det börja rinna in vatten, så det så. Men det stämde inte. Det skulle nu räcka med att skruva fast trappstegen i den korrugerade plåtens övre fas (övre delen av sinuskurvan, så att säga). Whoopee!

Jag köpte fjorton trappsteg och fyra skruvar med tätningar till varje steg. Jag köpte också en skruvdragare som skulle sätta fast stegen i plåtarna. Den dragaren klarade inte tillnärmelsevis uppgiften utan morgonen därpå åkte jag in till Maskinuthyrningen och hyrde en ordentlig skruvdragare. Sen klättrade jag upp och skruvade fast trappsteg för trappsteg. Efter första trappsteget ryckte jag lite i det och mycket riktigt lossnade första skruven! Sen skruvade jag vidare och vågade inte provrycka mer. Plågsamt medveten om vem som dragit fast skruvarna i de trappsteg jag stödde mig på, på allt högre höjder, kämpade jag (klamrande) mig uppåt. Känslan av att ett trappsteg när som helst kunde lossna gav mig kramp i hela överkroppen.

Men det gick bra! Ha!

Klockan 12.10 följande dag kom sotaren. En pigg och glad ung tjej som hette Annika. Hon skuttade raskt uppför den första stegen och därefter gick hon oberört och upprätt uppför alla stegen uppe på taket. Jag höll på att svimma för jag var övertygad om att trappstegen skulle lossna och Annika ramla ner från taket. Efter det skuttade hon utan livlina upp på skorstenen och sotade en stund och sen var allting klart. Vi bjöd på kaffe och kanelbulle efteråt och det här var väl inte någon större match för en erfaren fastighetsägare.

 

Mörka hälsningar, Galanto

          

          

    

    

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Upp