galanto

Kategori: Polis

Efter morden på Melanquink

Den som läste min rafflande historia om morden på Melanquink minns med sorg att den berömda aktrisen Marilyn Brando förgiftades på ovan nämnda klubb i London. Men miss Brando kanske inte var så mördad som man kunde tro? Hon hade i själva verket repat sig betydligt vilket skurkarna lagt märke till och de var nu ute efter hennes livhank igen.

Miss Brando förstod att hennes dagar vore räknade om inte jag ingrep, och hon skickade nödrop om saken hem till mig. Jag kastade mig på närmaste flygplan till London och kom i sista minuten till hennes bostad i det skyhöga huset i Knightsbridge. Tre bovar skulle just släcka hennes livslåga när jag slog in dörren och rusade in. Jag såg mig om efter lämpligt tillhygge och såg ett strykjärn på en strykbräda (miss Brando höll just på att stryka när bovarna kom). Jag tog strykjärnet och bucklade till huvudena på två mördaraspiranter så att de aldrig mera reste sig. Den tredje kopplade däremot ett grepp om mig och lyckades kasta ut mig från det 16 våningar höga huset. Det sista jag såg innan jag föll var att miss Brando sköt boven i ryggen. Miss Brando tillkallade omedelbart ambulans och jag fraktades till ett sjukhus där jag låg i nio veckor. Själv var hon nu utom fara.  

Mina blessyrer var faktiskt mycket ringa. Mitt enda fysiska resultat av striden var ett stort brännmärke på magen vilket jag fått av det glödheta strykjärnet. Att jag ändå fick tillbringa nio veckor på sjukhuset berodde bara på att det var oklart vilket lands sjukvård som skulle betala för plåstret på magen. Att det administrativa läget var oklart berodde förstås också på att de s.k. brexitförhandlingarna redan inletts i ärenden som dessa. Det landsting jag tillhörde ansåg att det var den brittiska sjukvården som skulle betala notan och tvärtom. Läkarna var å sin sida oerhört förvånade över att jag kunde överleva det där fallet från ett 16-våningshus.                                                                  – Åh, det är inget konstigt med det! sade jag. Jag föll ut från bottenvåningen.

 Bandagerade hälsningar, Galanto

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Den eviga bristen på poliser

  

I brist på poliser

Det är välbekant intill uttjatat, att allmänheten saknar polisnärvaro på gator och vägar och … nja, kanske inte vägar precis, men allmänna platser i alla fall. När det inte finns poliser anlitas väktare och det bildas grannsamverkan på olika sätt, med mera.

Många anser att trafikregler borde övervakas bättre, men hur ska det gå till när det inte finns poliser till det?

Att cyklister åker på trottoarer och andra gångbanor behöver vi inte ta upp, men på sistone har jag lagt märke till att de cyklar på vänster sida på gatorna. Om de någon enstaka gång cyklar på gator, alltså. Det är oklart varför det är lättare att cykla på vänster sida men nu gör man så i alla fall.

Jag är ju inte precis polis, utan bara en vanlig medborgare, men vid ett tillfälle agerade jag självutnämnd reservpolis. Ett par unga män, ungefär 25 år, cyklade då i bredd på vänster sida. En äldre dam kom cyklande från andra hållet. Hon fick förskräckt hoppa ned från cykeln när de unga kom. De unga brydde de sig inte om henne. Jag stoppade alltså killarna och berättade om att det är en utbredd uppfattning att vi har högertrafik i Sverige etc, etc, och att de faktiskt får ta och cykla på höger sida i fortsättningen. Jag hade en påtaglig strävhet i rösten, tror jag.

-       Vad ska man då med den vänstra sidan till? undrade en av de unga.

Jag måste säga att jag blev lite ställd där, för jag hade aldrig tänkt på den saken. Den vänstra sidan … ja, vad ska man då med den till? Jag har därefter låtit bli att ingripa i sånt som jag kanske inte förstår.

Det var andra tider när jag var ung, även om det inte var så ruggigt länge sen. Tänk bara den gången när vi fick en ny polischef i vår stad! Han deltog verkligen från första stund i hela polisverksamheten. Det första han gjorde när han tillträtt sin tjänst var att han gick ut på stan och bötfällde sin syster för att hon inte räckte ut armen när hon svängde runt ett gathörn med sin cykel.

Det var tider det!        

Opedalbara hälsningar, Galanto

 

Upp