galanto

Kategori: Rockmusik

Ruth Brown och Joe Louis

Nu på måndag, den 30 januari, skulle rhythm & bluestjejen Ruth Brown ha fyllt 89 år om hon inte försmädligt nog hade ryckts bort redan i november 2006. Vi lyfter på hatten på måndag och lyssnar på hennes krutladdade låtar från t.ex. början av 50-talet.  Sök henne själv på Spotify och Youtube.

Joe Louis då? Jo, han var världsmästare i tungviktsboxning och känd som Den Brune Bombkastaren (the Brown Bomber). Fram till mitten av 60-talet var tungviktsmästarna i boxning idrottsvärldens odiskutabla kungar. Det fanns bara en liga på den tiden och inte en massa konkurrerande mästare. Det fanns en Champ och han stod över alla andra idrottare. Joe Louis var större stjärna då än Usain Bolt är nu. Ja, det där kan ni aldrig kolla, så jag kan påstå vad som helst. Men det var som jag säger. Åter till Ruth.

Hon föddes alltså 1928 och innan någon visste ordet av var hon tonåring och började sjunga med lokala band. Pappa tyckte inte om det. Framför allt inte sedan hon började visa tecken på att överge en lovande karriär som butiksbiträde för att sjunga på heltid. Innan ni tänker att pappan var en vanlig träskalle som försökte hindra en lysande begåvning att blomma ut kan man faktiskt beakta möjligheten att han ville dotterns bästa. Hur många unga duktiga sångerskor blev stjärnor? Eller ens kapabla att försörja sig på sjungandet? Ytterligt få. Det visste pappa.

Ruth hade inga tankar på att bli stjärna och hon blev i åratal uppriktigt förvånad över att publik och arrangörer var så övermåttan förtjusta i henne. Hon var väl mest glad över att hon faktiskt klarade uppehället med sjungandet.

Pappa gillade alltså inte att Ruth sjöng, så han avskärmade sig och märkte inte att flickan faktiskt blev allt populärare.

Och så kom den dagen (det här var strax efter krigsslutet) då Ruth som vanligt skulle hälsa på därhemma. Titta in till föräldrarna och äta en enklare lunch. Hon knackade på dörren och hade en kille med sig. Farsan öppnade och där stod Ruth. Bredvid henne stod Joe Louis. 

Under en timme eller två fick Ruths pappa sitta och äta lunch med Joe Louis där hemma vid köksbordet.

Sen fick Ruth sjunga hur mycket hon ville.

     Knockande hälsningar, Galanto

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

    

Upp