galanto

Kategori: Semester

Nattågsdrama

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

Min fru och jag skulle med nattåget från Köpenhamn (Danmark) till Freiburg (Tyskland). Vi hade drömt om att sova i en läcker egen kupé i mahogny och mässing efter en romantisk middag i restaurangvagnen. Tåget skulle avgå från Hovedbangården kl. 18.07 och vi var där i löjligt god tid. Vi satt vid våra resväskor nästan en timme i förväg.  När klockan närmade sig 18 kom jag att tänka på att vi kanske borde fråga om det skulle serveras frukost i restaurangvagnen morgonen därpå. Jag gick alltså till informationen.

-       Restaurangvagn? sade damen i luckan. Det där tåget har ingen restaurangvagn.

-       Ingen restaurangvagn! skrek jag så damen föll baklänges ur stolen. Men det är sexton timmar till Freiburg och vi är redan hungriga!

Vi hade nu sju eller åtta minuter på oss att fixa proviant till den långa resan. Frun fick vakta väskorna medan jag rusade in på en indisk take-away och en bröd- och ostbutik och en kaffeshop och en butik för öl och vin. Jag trängde mig i köerna och köpte allt jag såg. Därefter rusade vi med väskor och massor av proviant utmed tåget för att slänga oss ombord. Det vi framför allt då lade märke till var att det visst fanns restaurangvagn med i tåget! Tjena!

Medan vi klängde oss ombord svor jag oavbrutet i två minuter utan att upprepa mig. Jag placerade nu frun mitt i passagen och rusade bort till restaurangvagnen för att boka bord till kl. 20, innan alla andra kom på samma idé. Medhavd proviant eller inte – middag i fin kontinental restaurangvagn var det vi hade drömt om hela våren. Det skulle vi inte missa.

Tåget rullade ut ur bangården och restaurangbokningen gick bra. Tåget var tyskt, kan jag också tillägga.

I sovkupén fanns ingen mahogny och ingen mässing. Kupén låg dessutom en slags svängd halvtrappa ned så det var som att krångla sig ned i en grop.

Den var oerhört liten och vi kunde varken bädda eller byta om samtidigt men på något charadliknande sätt lyckades vi till slut uppnå målen.

Vi fördrev väntetiden till middagen med att ta ett par glas vin.

Så blev klockan 20 och vi infann oss i restaurangvagnen. Vi anvisades ett bord samt satte oss och väntade på att få matsedlar.  Det kom inga, så jag gick och hämtade dem själv. Ingen av rätterna hetsade upp oss, utan verkade snarare nedstämmande. Å andra sidan kunde de ju vara mycket godare än matsedlarna gav intryck av.

Nu började vi tycka att serveringspersonalen kunde komma och undra vad vi ville ha. Men det gjorde de inte så jag gick bort till disken mot köket. En servitör sade att han snart skulle komma. Men det gjorde han inte. Jag gick bort till disken igen men han hade inte tid med mig. Nu hade det nämligen uppstått en snabbt växande kö av passagerare som ville köpa smårätter direkt över disk.

Efter allt smart planerande och trängande fann jag mig nu alltså sist i restaurangvagnens långa kö. Jag fick inte mat direkt men kunde ändå beställa när jag äntligen kom fram. En halvtimme senare kom en servitör ut med en vämjelig spagettirätt som jag inte skulle ha väntat mig ens i det gamla Östtyskland. Rödvinet var mycket enkelt men gick att dricka. Varsin tallrik motbjudande spagettiröra med simpelt rödvin kostade motsvarande 700 svenska kronor.

Vår kupé var så liten att bara en i taget kunde titta ut genom fönstret. Ungefär som på ett flygplan. Vi satt inte uppe länge och umgicks, om vi säger så, utan klämde in oss i de korta trånga kojerna. Jag fick överkojen.

Ungefär kl.2 på natten väcktes vi av en tågvärdinna som sade att andra passagerare klagade över stank från vår kupé. Vi sade att vi kände till stanken och att det var vår indiska mat och inte minst de danska ostarna som hörde av sig. Allt hade ju nu legat i hög värme i tågkupén och vi trodde inte att det var tillrådligt att äta längre. Vi bad om ursäkt att vi inte öppnat omedelbart, men vi hade försökt bedöva våra luktsinnen med vinet och ölen vi köpt före avfärden från Köpenhamn och var faktiskt rätt ordentligt berusade.

Tågvärdinnan brydde sig inte om vad vi sade utan drog oss med till tågets sista vagn där vår mat vållade minsta möjliga obehag. Vi undrade om hon inte ville kasta maten någonstans, men tåget hade ingen soptipp (sade hon) så vi fick göra vad vi ville med den, men absolut inte kasta ut den genom fönster eller liknande.

Vi kom till Freiburg kl. 8 på morgonen och vacklade ut på stan. Maten gav vi till en hund som låg och sov inne på en gård och vi hoppas att den överlevde eller gav maten till husse eller så.

 

Urspårade hälsningar, Galanto

Sotis

Som bekant kan praktiska handgripliga arbetsuppgifter indelas i två kategorier: Såna som är för små för att bry sig om och såna som är för stora för att ge sig på. Åtminstone gäller det för oss karlar. Men det finns faktiskt en tredje kategori, nämligen såna som man enligt olika lagar och förordningar är tvungen att utföra.

Dessa förekommer bland annat när någon makthavare (staten, kommunen e.d.) tvingar oss att utföra något på vår fastighet; i mitt fall sommarstugan som är ett en-och en halvplanshus.

För tre år sen sade sotaren åt mig att vi måste ha fast apterad stege på taket så att sotning och brandinspektion skulle kunna utföras. Undre stege (för att komma upp till stegen på taket) skulle också finnas och därtill försedd med glidskydd i både sid– och längdled. Till sommaren därpå skulle detta vara effektuerat.

När sotaren kom för två år sen låtsades jag att jag hade glömt alltihop och bad om ursäkt. Ursäkten dög inte så jag fick förhöjd inspektionsavgift, men jag hade ju ingen aning om hur jag skulle få upp och fast en stege. Vi har plåttak och skruvar man i det börjar det rinna in vatten genom taket.

När sotaren kom för ett år sen sade jag att jag hade brutit benet på senvintern och att jag just hade blivit någorlunda bra. Efter betalning av ännu en förhöjd avgift fick jag ett par avlagda stegar av min kompis Janne. Till dem hörde några murkna trä-skenor med järnspännen så att man skulle kunna lägga stegarna på dem och på så sätt skulle de sitta hjälpligt fast utan att skada taket. Sen skulle det bara återstå att få fast stegen så att den inte hasade ned från taket.  

Under hela den senaste vintern intalade jag mig att det där nog skulle gå rätt bra men jag var orolig för sotarens livhank. Jag förstod å andra sidan aldrig hur jag skulle få upp övre stegen så att jag kunde göra fast dess överända medelst rep runt skorstenen. Jag blev därför lycklig i juni när jag i tidningen såg att den berömde lassokastaren Lank Hardacre var i Stockholm. Jag kontaktade honom men han var tyvärr upptagen av mindre nyttiga estradnummer. Dessutom var båda stegarna alldeles för korta så det hade inte gått ändå.

Nu började det bli bråttom för ny inspektion stod för dörren. Jag hörde att det fanns skjutbara dubbelstegar med så kallade nockbågar. Med sådana stegar kunde man helt enkelt knuffa upp dem så att nockbågen (en vinklad del av stegen) skulle gripa om takåsen och hålla kvar stegen i läge. Jag kontaktade Byggvaruhuset för att beställa ett sådant ekipage trots att de troligen var dyrare än själva skorstenen.  

Nu ska jag utelämna det faktum att de där skjutbara stegarna med nockbåge hade utgått ur sortimentet. Och att det bara var tre dagar kvar till inspektion. Däremot kan jag nämna att inspektionen skulle vara en måndag och det var den första måndagen på en månad där sotarens expedition var öppen. Något anstånd hade alltså inte gått att få.

Byggvaruhuset, som nu inte fick någon stegbeställning, tipsade om att jag kunde höra med Plåthuset om hur jag skulle göra. Jag hade varit bekant med att det finns trappsteg att skruva fast på taket, men alla byggvaruhus och privatpersoner hade sagt att man i så fall måste skruva i takläkten och då skulle det börja rinna in vatten, så det så. Men det stämde inte. Det skulle nu räcka med att skruva fast trappstegen i den korrugerade plåtens övre fas (övre delen av sinuskurvan, så att säga). Whoopee!

Jag köpte fjorton trappsteg och fyra skruvar med tätningar till varje steg. Jag köpte också en skruvdragare som skulle sätta fast stegen i plåtarna. Den dragaren klarade inte tillnärmelsevis uppgiften utan morgonen därpå åkte jag in till Maskinuthyrningen och hyrde en ordentlig skruvdragare. Sen klättrade jag upp och skruvade fast trappsteg för trappsteg. Efter första trappsteget ryckte jag lite i det och mycket riktigt lossnade första skruven! Sen skruvade jag vidare och vågade inte provrycka mer. Plågsamt medveten om vem som dragit fast skruvarna i de trappsteg jag stödde mig på, på allt högre höjder, kämpade jag (klamrande) mig uppåt. Känslan av att ett trappsteg när som helst kunde lossna gav mig kramp i hela överkroppen.

Men det gick bra! Ha!

Klockan 12.10 följande dag kom sotaren. En pigg och glad ung tjej som hette Annika. Hon skuttade raskt uppför den första stegen och därefter gick hon oberört och upprätt uppför alla stegen uppe på taket. Jag höll på att svimma för jag var övertygad om att trappstegen skulle lossna och Annika ramla ner från taket. Efter det skuttade hon utan livlina upp på skorstenen och sotade en stund och sen var allting klart. Vi bjöd på kaffe och kanelbulle efteråt och det här var väl inte någon större match för en erfaren fastighetsägare.

 

Mörka hälsningar, Galanto

          

          

    

    

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Att göra under semestern

 

Vikten av att noggrant förbereda sig inför sommarsemestern kan under inga omständigheter nog kraftfullt framkastas. I god tid bör man göra en lista över de saker man kan göra under den långa ledigheten. Här är ett exempel på sådan lista. 

  1.

Lära sig tyda runskrift.

2.

Räkna ut om det kostar mera att bygga ett hönshus av spånplattor än att göra ett av annat lösvirke och hönsnät.

3.

Hitta på någon bra användning av hönshuset.

4.

Lämna tillbaka grannens gräsklippare.

5.

Fundera ut något roligt att göra under resten av semestern om övriga i familjen blir magsjuka eller får andra sjukdomar, t.ex. bältros.

6.

Göra en skulptur av Stefan Löfven av Gruyère-ost. Annan liknande ost går också bra.

7.

Bli rik.

8.

Lära sig tycka om kålpudding.

9.

Räkna sina egna hårstrån och ta kvadratroten ur antalet.

10.

Hitta på annan användning av osten när den inte längre liknar Stefan Löfven.

11.

Låna grannens gräsklippare.

12.

Göra en lista över saker man kan göra under sommarsemestern. 

 

 Listiga hälsningar, Galanto   

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

  

Upp