galanto

Kategori: Skolan

Telefonförsäljning med mera

Låt mig genast klargöra att jag inte tycker illa om unga telefonförsäljare. De är inte illasinnade utan bara unga blivande dugliga medborgare som ännu inte hunnit kvalificera sig till andra jobb. De tycker sällan att telefonförsäljningen är kul.

     Så när han som hette Elias ringde mig blev jag inte arg. Jag hade pratat med honom helt kort ett par dagar tidigare och jag sköt då upp mitt slutliga nejtack genom att säga att jag inte hade tid att prata just då. Ja, jag är lite blödig. Nej, jag ville inte ha ett nytt telefonabonnemang. Och när Elias nu ringde mig igen var jag på väg till kyrkan för att övervara en god väns dotters andra bröllop.

     Jag drog upp mobiltelefonen ur innerfickan och saktade in medan min fru fortsatte uppför grusgången. Elias hade vid förra samtalet fått för sig att jag egentligen ville ha det abonnemang han erbjudit, vilket inte var sant. För det första var det dyrare än det jag redan hade och dessutom skulle jag bli bunden till det i två år. Helt omöjligt.

    På ett hövligt sätt försökte jag får honom att förstå att jag inte tänkte bli kund men han gjorde sig färdig för affärsavslut. Min fru hade hunnit tjugo meter längre upp i kyrkbacken. Hon vände sig mot mig och påpekade i hög och befallande ton att vi var sena och att det jag nu höll på med faktiskt måste vänta. Elias hade startat bandspelaren som enligt honom skulle ge mig två års telefonparadis praktiskt taget gratis. Ha! Aldrig! tänkte jag.

     Nu hade min fru hunnit ilskna till och röt åt mig:

-       - Kommer du nån gång?!    

-       - JA! hojtade jag tillbaka.    

      Tingsrätten kunde inte se annat än att detta ja, som fastnat på bandet, otvetydigt måste tolkas som att jag accepterat Elias erbjudande. Men det är bara ett år och åtta månader kvar på abonnemanget nu. Egentligen var Elias en fähund!

Hälsningar,

Galanto

Och nu lite tips från pressen när det gäller hjälp med läxhjälpen:

 
 
Upp