galanto

Kategori: Språkfrågor

Extremiteter

 

Ett ord, ett begrepp, som används extremt mycket i vårt språk nu för tiden är ”extremt”. Eftersom det används stup i kvarten i alla sammanhang betyder första meningen i det här stycket att ordet används ganska mycket.

När man förr använde ord som ”mycket” eller ”väldigt” säger och skriver man nu ”extremt” om allting. Man sade att något förekom ”mycket ofta” eller att något var ”väldigt högt” och så vidare. Men det var förr, det. Nu är det extremt vanligt och extremt högt.

Om man tittar noga på det här med extremt vanligt kanske man får för sig att föreslå ett alternativ. Kan man inte i stället för att kalla något extremt vanligt säga att det är ”normalt”?

Ett annat ord som tappat sin ursprungliga betydelse är ”unik”. Jag är en enkel, extremt språkkunnig person (dvs någorlunda kunnig) så jag tål att rättas, men unik betyder väl ungefär att något är det enda i sitt slag? Som det nu används betyder det att något är tämligen ovanligt. När det används tillsammans med ordet extremt kan man undra vad tillägget har för förstärkande betydelse. ”Extremt unikt”, säger och skriver man alltså.

Då måste väl det beskrivna (om något alls) vara icke existerande, eller?

På radio hörde jag nyligen att Sveriges ekonomi var extremt tvådelad. Ja, inte hade det räckt med bara tvådelad, inte.

Nu ska min fru och jag ut i det för vintern extremt vanliga vädret (gråkallt) och åka på extremt tvådelade plankbitar.

 

Unika hälsningar,

Galanto

Upp