galanto

Kategori: Trädgård

Queen Victoria och Tongas palmskogar med mera

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

19 februari. Och hur står det till i Tonga nu för tiden? Tonga ligger ungefär lika gripande ensligt till som Samoa, där mitt ute i Stilla havet. Får inte folk lappsjuka? Eller panik?

Vår båt, Queen Victoria, tog just vägen förbi där en morgon, och släppte av oss på piren i staden Nuku´alofa.  Det är huvudstaden i kungariket Tonga. Visst är det lite operettaktigt att ha ett kungarike på en plats som till yta och befolkning är ungefär lika stor som Upplands-Väsby?

Liksom i Samoa fanns unga flickor där i morse, som sjöng dansade för oss. De var absolut duktiga och jag frågade dansledaren om den där musiken fanns att köpa uppe på stan. Hon beskrev då vägen till ett internethotell, där jag skulle få hjälp. Hulda och jag gick dit (ja, det är 34 grader i luften) och den unga flickan som skötte salongen (typ garage/lagerlokal) spelade in 18 låtar åt mig och brände det till en CD, så nu har jag även tongamusik till matlagningen där hemma i Sverige.

Vi tog nu upp våra antropologiska studier igen.  Hur lever invånarna och varför lever de här? Vi kom till den stora runda kyrkan med toppigt tak (ser ut som det marockanska matlagningskärlet tagine, om det är bekant) och där var för ögonblicket ingen verksamhet. Däremot var det skola för små barn på granntomten. Alla barnen hade skoluniform och flickorna hade flätor och de sprang och höll varandra i händerna och såg så ohejdat glada ut. Det var som baddarn. Och det är klart att de var söta.

Hulda och jag envisas ju med att gå omkring och småprata med den lokalbefolkning som, åtminstone i korthet vill småprata med oss. Det fungerar alltid eftersom sådana samtal alltid är kravlösa från båda håll och stadens invånare är lika nyfikna på oss som vi på dem.

Tonga är precis lika religiöst som Samoa och det är kyrkor överallt, men bara kristna, såvitt vi kan se. Men det är tisdag idag, så det är ingen direkt kyrklig aktivitet.   

Folks bostäder är på det hela taget småhusbebyggelse. Oftast är småhusen enkla och har svårt att kämpa mot de tropiska växternas omfamningar. Växtligheten drivs ju på av en högoktanig blandning av regn och hett solsken så det växer så det knakar i trädgårdarna. Då får man ursäkta husägarna att husen stundom ser direkt besegrade ut av allt som skjuter upp ur jorden. Meeeen det finns väldigt fina hus både här och där.

Kungen hette fram till sin död 2006 Tupou IV och efterträddes av Tupou V. Hulda och jag ville inte pressa folk på för mycket information om landets styrning, men kungahuset är tydligen måttligt populärt. Landet tjänar ganska mycket pengar nu för tiden, men kungen ser till att det mesta hamnar i hans egen plånbok och han är svalt intresserad av hur folk har det. Inför den senaste stora orkanen åkte han till Florida och spelade golf till det hade blåst färdigt. Numera styr inte kungen enväldigt, men han verkar inte vara utan inflytande.

Det jag här refererar om kungafamiljen har vi bara inhämtat från ”mannen på gatan” och det får väl tas som just det. Ja, det var inte bara en. ”Männen på gatan” kanske vore korrekt.

Det kungliga slottet kan beskrivas som en mycket, mycket stor vitmålad trävilla med rött tak. Utomstående får inte gå in i slottsparken. Hulda och jag ville gärna fotografera slottet, men vi fick inte komma innanför stängslet. En mycket ung vakt såg till att vi inte kom in, men han bröt ned en liten palm så att vi hade bättre sikt med kamerorna. Han mumlade något om vatten och vi måste fråga närmare. Jo, han undrade om vi hade vatten åt honom. Visst, vi gav honom en begagnad Fantaflaska (plast) som vi hade fyllt med vatten. Grabben drack ur den på tre röda sekunder. Han hade stått ute i den stekande solen i flera timmar.

 

Vi däremot, kunde gå hem till vår luftkonditionerade båt och luncha och vila ett tag. Världen är full av orättvisor.

På eftermiddagen tog vi en tur med en kvinnlig taxiägare.  Hon hade en fullt modern bil, precis som alla andra taxiägare. Inga rishögar här inte. Taxikvinnan drog på i hög fart på de smala vägarna och berättade kort om vissa platser vi borde lägga märke till. Villorna ute på vischan var klart finare än dem inne i stan. Efter tjugo minuter svängde damen in vid en nedlagd bensinstation där en jeep väntade. Vi ombads flytta över till jeepen, som befolkades av två grabbar i tjugoårsåldern. Vi var en aning förbryllade och mindre belåtna över att flytta över till jeepen. Den ene grabben sade att han var taxikvinnans son och den andre var en kompis. Morsan måste åka tillbaka till stan och hämta folk på ett annat ställe. Mystiskt.

Hulda och jag hade en snabb överläggning om hur vi skulle göra. Tyst och raskt mumlade vi att taxirörelsen troligen är den viktigaste på Tonga och om killarna mördar ett par passagerare från ett jättestort kryssningsfartyg så är plötsligt taxirörelsen körd för de närmaste tjugo åren och grabbarna blir strimlade av de andra taxiägarna. Så vi var rätt lugna.

Vi övergick därför till att glädjas åt att få se berömda platser. En sådan plats var en stenhäll långt ute vid en udde och det var självaste Abel Tasmans landstigningsplats. Det ni! Vem Abel Tasman var? Åh, förlåt! Han var den som införde kristendomen på Tonga och det här var alltså platsen där missionären anlände.

Vi fick också se en gigantisk sten nära havet, och den hade en gång i tidernas morgon kastats dit av en jätte. En alternativ teori är att den rullades dit under en tsunami för länge sen. Och så kom vi till något som vi knappt hade tänkt på att det kunde finnas, nämligen en obeskrivligt stor palmskog. Tusen och åter tusen palmer! Det var verkligen fantastiskt! Grabbarna stannade bilen och vi satt och beundrade synen några minuter.

Därefter vägrade jeepen att starta. Den morrade men tände inte.

Grabbarna verkade vana vid det så de klev ur och började springa igång fordonet. Kvar satt Hulda och jag. Vi fick absolut inte hjälpa till. Jodå, jeepmotorn tände och struttade igång, men grabbarna hann inte hoppa in i den utan blev kvar ute på vägen. På tvåans växel skumpade jeepen nu in i palmskogen med Hulda och mig i baksätet. Jag kunde inte klättra över till framsätena för ryggstöden var för höga och jag var rädd för att bli avkastad där ute i djungeln. Det var som på en rodeo.

Efter ett par hundra meter körde jeepen in i ett djupt lastbilsspår och den tvingades följa det. Djungeltaxin krängde och for och vi hoppades att den inte skulle välta. Det var fortfarande oerhört skumpigt och värre än på QV i storm ute på havet. Å andra sidan tycktes jeepen röra sig in mot Nuku´alofa så vi klängde oss fast och följde med.

 

Efter hand blev lastbilsvägen jämnare och vi kunde luta oss lite tillbaka. Vi kom faktiskt ända in till stan på det här viset och jeepen dunsade slutligen in i muren till kungafamiljens begravningsplats.

Ingen stjäl jeepar här på den lilla ön, så vi stängde nu av motorn och flanerade ned mot vår ocean liner, Queen Victoria.

 

Hälsningar med kluven Tonga!

Galanto

  

 

Vårfågelskådare

Om IS kommer för nära

 Jag har fått ett brev från en fru i Mökesund. Vi kan kalla henne Barbro eftersom hon vill vara anonym och jag vet inte heller vad hon egentligen heter. Det finns förstås inte heller någon plats som heter Mökesund – det vet jag mycket väl efter alla gånger jag inte varit där.

Barbro skördade ovanligt många hallon i somras och gjorde sylt av dem. När det var klart att tappa sylten på konservburkar kom hon på att hälla råttgift i burkarna och placera dem på den sluttning och strand som tillhör hennes och makens hus. Maken älskar hallonsylt, men Barbro är skräckslagen för att IS ska komma och stiga iland på deras strand och slå ihjäl henne och maken. IS är ju ett fruktansvärt gäng mördare, eller hur (skriver Barbro)? Tänk om IS också skulle tycka om hennes hallonsylt och börja äta av den och sen kanske deras anfall mot Sverige skulle komma av sig redan innan det börjat. Vore inte det väldigt bra (undrar Barbro)?

Barbro avslutar sitt brev med en undran om hon är tvungen att berätta för sin man om råttgiftet.

 

Giftermålshälsningar, Galanto  

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Min trädgård i TV och gissa vad Trump är på riktigt!

 1)   TV-serien om min trädgård (se tidigare inlägg) är något förskjuten. Det blev filmning i maj av en massa saker, men inte av något som hade med min trädgård att göra. Efter en del vånda och sömnstörningar ringde jag producenten igen.

-       Du förstår, sade han. Jag tror att vi måste skära lite i serien om din trädgård. Jag skulle ha ringt dig om saken, men det är omöjligt att få en lucka, vet du. Det troliga är faktiskt att vi efter sommaren gör ett fylligare reportage om trädgården i stället för en serie.

     Jag måste erkänna att jag blev lite besviken, men man måste ju böja sig för den hårda konkurrensen. Jag ska ju ändå få visa min trädgård i TV även om jag inte får plåga svenska folket med den varenda vecka.

2)   Om ni undrar huruvida Donald Trump är en street smart kille eller spritt galen eller något helt annat så kan ni sluta undra om en halv minut (dvs. när ni läst färdigt det här inlägget). Jag har många häpnadsväckande informerade kontakter och från dem kan jag meddela att Donald faktiskt överhuvudtaget inte finns! Inte som person. Hela Donald Trumps liv är i själva verket en konstnärlig installation! Jodå, ni kan klia er i huvudena hur mycket ni vill, men det är precis på det sättet det är.

 

 Trumpna hälsningar, Galanto

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Stekhett börstips och sånt

Ett nytt bolag på Warszawa-börsen har uppfunnit något som kan bli lösningen på ett av de största globala miljöproblemen. Mycket spännande. De har utvecklat en slags ersättning för vanligt vatten (sötvatten) och marknaden är förstås kolossal. Medlet och företaget stavas som det låter men min skrivare kan inte få fram namnet. Ni får leta själva. Jag har köpt en hel del av det här. På risksidan finns att ämnet är ganska explosivt, men jag tror absolut på det ändå.

 

Jag grämer mig sedan några dagar för min privata årsbudget har blivit oanvändbar. Jag hade helt enkelt missat att det är skottår i år och att det alltså är ytterligare en dag som ska finansieras. Det är bara att börja om från början.

Producenten som ska göra TV-serien om min trädgård (se förra bloggen) har inte hört av sig, så jag ringde och låtsades undra om någon struntsak. Jo, han hade just tänkt ringa mig, men det har varit väldigt tajt om tid. I stället för att serien börjar med mina säsongsförberedelser blir det nu så att allt börjar när växtligheten har kommit igång lite. Ja, han har nog rätt. Producenten är väldigt kunnig och pålitlig. Filmandet och sändningarna kommer alltså att köra igång i maj. Det blir otroligt spännande, såväl för TV-tittarna som växterna.

 

Spirande hälsningar, Galanto

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

 

Min trädgård i TV och 64 miljoner för en lärartjänst

Jag har glädjen att meddela att mitt årliga trädgårdsarbete har uppmärksammats av svensk TV. Jag har övertalats av TV:s trädgårdskompani att låta dem följa mitt arbete under hela sommarhalvåret för att se hur en förfaren garderobière (trädgårdsexpert på franska) bär sig åt från vår till höst. Hur jag föder upp rovor, ökar lök, svamlar malva och andra grönfärgade uppgifter. Filmandet ska börja nu i april och sändas en gång i veckan ända till oktober. Serien ska heta just ”Galantos trädgård från vår till höst”. Eftersom alla vet att trädgårdsmästeriet är världens äldsta yrke hälsar jag er välkomna att följa serien vare sig ni redan är erfarna eller om ni är nybörjare!

Ett säreget meddelande från vår kommun är att en kvinnlig mellanstadielärare sade upp sig inför innevarande termin. Inget ovanligt i det, men det har varit svårt in till plågsamt att försöka ersätta henne. Ingen enda har sökt tjänsten och det hör till mina förtroendeuppdrag i kommunen att lösa knutar som den här. Ärendet hamnade alltså på mitt bord.

Jag har, kanske till skillnad från många andra, alltid menat att det enklaste och bästa är att säga sanningen. Jag rekommenderade skolstyrelsen att göra på samma sätt. Under min ledning satte vi in en annons i relevanta tidningar och sajter och den utformades som så här:

”Då vår tidigare lärare vunnit högsta vinsten i ett stort amerikanskt lotteri och vunnit motsvarande 64 miljoner svenska kronor har hon sagt upp sig och flyttat till Florida. Vi söker nu en ersättare till den lediga tjänsten.” Och detta följt av ”Svar till …” etc.     

Ingen gymnastikundervisning kan för närvarande utövas i gymnastiksalen eftersom hela den lokalen sedan ett par veckor är fylld av ansökningar till den lediga tjänsten.

 

Spänstiga hälsningar, Galanto

 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

      

Upp