galanto

Kategori: Vänskap

The Queen mot San Francisco!

 . 

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

     Heading north. Vi skriver 4 februari. Vi har följt mexikanska västkusten ett par dagar och passerade Acapulco igår. Hulda och jag tänkte börja dagen med en promenad, så som förr i tiden (när vi just hade lämnat Florida och sånt). Men det blåser och stänker så mycket, att däcket är avstängt. Inga vitsar om att det är stänkt. Det fick bli inre tjänst i stället. Närmare bestämt frukost. Cirka 13 grader ute! Burr. Vi har alltså halkat ned ungefär 20 grader sen vi var i Sydamerika.  Mycket få människor ligger uppe vid poolen.

     Jag har ju åtagit mig att skriva om allt det vi gör på båten och låta er avgöra om det är värt pengarna att ge sig ut på en sån här tripp. Men uppriktigt sagt tar det så mycket tid att sovra i det nedtecknade materialet, att göra allt läsbart och inte minst göra alla underbara händelser rättvisa att allt arbete med det här gör att jag knappt har tid att uppleva något längre. 

     Kommer ni ihåg våra danslektioner? Det började med salsa, där vi bara fick en lektion innan läraren övergick till … chacha, tror jag. En lektion. Sen blev det rumba och nu, sedan även tangon är avklarad, ser vi att det är vanlig hederlig vals. Eller något liknande. Vi ger upp dansdrömmarna. Om vi vill lära oss dansa kan vi ju alltid låta oss inbjudas till Let´s dance.

     Nästa hamn är San Francisco. I morgon. Otroligt spännande! 

     Men det är galakväll igen! Mycket festligt och klackarna i taket. Vi tog några kort men det var trängsel och servitörerna var uppsluppna och man puttades hit och dit så jag tror inte det blev så mycket av korten. Men jag bifogar ett par i alla fall.

     Det är också avskedsmiddag för Egon och Tilda ska lämna oss i San F. QV ligger visserligen i San F en extra natt, men E och T ska äta en romantisk middag i Lidos finavdelning i morgon kväll. Vi träffade kapten Andrew igen och tog adjö av honom, för han ska också lämna oss i Frisco. Jag kom att tänka på att han kanske är släkt med den verkliga Queen Victorias make, prins Albert. De som levde så lyckliga ett par decennier vid mitten av 1800-talet till dess han avled i tyfus. Kapten Andrew heter ju Hall i efternamn och det gjorde väl prinsen också – alla känner väl till Albert Hall? Så jag frågade Andrew men han var lite undvikande på den punkten.

     På kvällen var det för övrigt bara 10 grader ute! Vad är detta!?

 

Eder saltstängde, Galanto

 

PS. Ovan ses S/S Berengaria, ett gammalt hädangånget fartyg hos Cunard samt Elna och Per-Arne vid avskedsmiddagen för Egon och Tilda

    

Ivar visste alltid var han skulle dö

Igår var frun och jag på ett litet glöggparty hos gamla kompisarna Göran och Astrid. Ni behöver inte lägga namnen på minnet. Där fanns fem eller sex andra personer. Strunt i det också. Men Göran var lite dämpad för hans farbror Ivar hade avlidit i veckan. Vi beklagade med lite större salvelse än vanligt för vi visste att Ivar betytt mycket för Göran i alla år. 

- Alla åren vi var där uppe på sommarstället i Knapgöle, förstår du...de var underbara, suckade Göran.

- Jo, jag minns hur lycklig du var när du skulle få åka dit.

- Oj, ja. Och faster säger att Ivar alltid visste att han skulle dö just där.

- Jaså, suckade vi. Han visste det... ?

En dam i närheten som hört vår korta konversation sade att hon önskade att hon också visste var hon skulle dö.

- Gör du? Hur så? undrade vi andra.

- Då skulle jag ju aldrig åka dit, förstås.

God jul till er alla, vare sig ni lever eller inte!

Galanto

 

Upp