galanto

Kategori: Vetenskap

En värld - en tid!

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

En del människor tycker att det är jobbigt att ställa om klockan en gång i halvåret. Så som vi nyss har gjort här i Sverige. Från sommartid till vintertid och vice versa. Jag tycker inte att det är ett dugg besvärligt.

Däremot är det pinsamt ålderdomligt och förlegat att vi moderna världsmedborgare runt om i världen sitter och har olika tid! Det är naturligtvis hög tid att världens klockor äntligen visar samma tid! Det går ju inte att ha det så, att när vi som har världsomspännande kontakter snabbt behöver ha svar på viktiga frågor, så ligger den som kan svara och sover.

Nej, det enda raka är att bestämma att en (1) tid gäller globalt! Det är det första som händer. Nästa steg är att utse någon plats på Jorden som blir den som de andra ländernas tider utgår ifrån. Det kan till exempel vara Sverige.

Den lösningen – med Sverige som utgångspunkt – skulle passa oss bra, för vi är vana att jobba och slita om dagarna. Sen lägger vi oss som bekant efter 22-nyheterna och Sportspegeln, för att vara utvilade nästa dag. I en del andra länder – som i Sydamerika – är de ju ändå uppe och dansar tango halva nätterna så om deras tid läggs om några timmar är det nog bara välkommet för dem.

I länder med väldigt stark luftförorening (i Asien, bl.a.) är det å andra sidan nästan omöjligt att se om det är dag eller natt, så då spelar det nog inte heller någon roll hur mycket klockan är. 

Jag tror att praktiskt taget alla länder skulle tycka om det här upplägget – ja, inte England förstås, men de flesta andra.

Nästa steg blir för min del att räkna ut vart jag ska skicka förslaget. Några som kan hjälpa till med det?

 

Tidlösa hälsningar, Galanto

Känd VD under isen!

Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE

En fantastisk vårdag för någon vecka sen satt jag på en bänk vid ett friluftsområde i närheten av vår stad. Jag hade just varit ute på fjärden och åkt skridsko och tog nu igen mig. Då kom en mycket känd industriman till samma strand. Jag vill inte precis påstå att jag känner honom, men vi har haft lite med varandra att göra. Lite. Nej, han såg inte ut som att han kände igen mig, men jag tänkte att det inte skadar att bättra på kontakten en aning. Han är dessutom medlem i en mycket exklusiv herrklubb som jag tror skulle passa för mig.

Så jag reste mig och sade ”Gratulerar!”, varvid VD:n (inga namn nämnda) såg ganska förvånad ut.

-       Hur? sade han bara.

-       Gratulerar till att du kommer att få en härlig skridskotur! fortsatte jag. Om du åker ut mot solen och i sundet där borta så kommer du att få en oförglömlig dag!

VD:n nickade och gav sig iväg och jag tänkte att det där gjorde jag bra. Det kändes att han gillade mig. Jag vände ansiktet mot solen och lät strålarna förgylla min hy. Några få minuter senare hörde jag ett klafsande ljud och upprörda röster. Det var motljus så det tog en stund innan jag uppfattade situationen. Men det var min vän VD:n som var tillbaka efter att ha åkt på det ställe jag rekommenderat. Han hade gått igenom isen och efter något kämpande kommit upp ur vaken och tagit sig tillbaka till land. Han var givetvis genomblöt och travade raka vägen förbi mig och bort mot sin bil. Han tackade inte för tipset och nämnde inte med ett ord något om att jag kunde bli medlem i det exklusiva herrsällskapet.

 

Kyliga hälsningar, Galanto

 

Sucken från Svenska Akademien

Upp